Enorm felfokusering präglar det nya årtiondet

Vem är det som bestämmer hur innebandyn ska ha det? Jag har några frågor som jag vill ha svar på. 1) Varför är det klubbarna i superligan/elitserie som ska bestämma...

Vem är det som bestämmer hur innebandyn ska ha det? Jag har några frågor som jag vill ha svar på.

1) Varför är det klubbarna i superligan/elitserie som ska bestämma hur seriesystemet ska se ut på alla nivåer?
2) Varför har innebandyn skapat ett seriesystem som har tappat sin status?
3) Varför är innebandyn den enda bollsporten som har olika speltider på sina seniormatcher?
4) Varför har Sverige tappat det internationella initiativet?
5) Varför görs inget mot det stora licenstappet bland seniorspelarna?

Fem stora frågor för 2010-talet men som bedrövligt nog, av någon anledning, hamnar mellan stolarna.

Superligan, dameliten och landslagen är våra skyltfönster ut i mediebruset och till den stora allmänheten. Självklart ska stort fokus ligga där – men inte all fokus. Innebandyn är så sugen på att finnas med i TV att det känns som att sportens egna problem inte verkar finnas.

Vi har sagt ja till en uppfräschning av seriesystemet till nästa år på högsta nivå. Superligan består men häftiga allsvenskan blir till och gamla division II heter till hösten division I. Här har vi skapat två olika divisioner som är ett steg mot högsta serien utan att tänka på klubbarna som ska spela där.

Om ett lag i varje serie sticker ifrån kan en hel serie vara ”död” och vem vinner på det? Obegripligt att inte ett allvarligare grepp togs på detta.

Är det så att alla serier på alla nivåer är till för eliten? Det känns tydligt på de läsarreaktioner som jag fått efter mina senaste krönikor. ”De” pratar om serier där talangerna ska få speltid. Helt ärligt, vill verkligen de andra lagen vara sparringspartners?

Landslaget spelar 3x20 minuter med effektiv speltid. Varför spelar inte alla seniorserier på samma sätt? Många snackar om att distriktsförbunden är trötta utan att ta initiativ. Det stämmer säkert men tröttast av allt är de svenska initiativen utomlands. Var är glöden?

Innebandyn har blivit nästan 500 föreningar färre än under rekordåren. Antalet seniorlicenser är numera så få att Svenska Innebandyförbundet har slutat att redovisa dem separat. Som mest fanns det ungefär 50 000 seniorlicenser, är de hälften idag?

Det behöver hända något – nu!