Jag försöker sluta spela innebandy

Jag försöker sluta spela innebandy men det går inte så bra. Det beror på att jag just nu är en del i en spännande talangutveckling i Storvreta. Min roll innebär...

Jag försöker sluta spela innebandy men det går inte så bra. Det beror på att jag just nu är en del i en spännande talangutveckling i Storvreta. Min roll innebär att jag är spelare i division II- laget.

Det finns många bra ledare i Storvreta men vi har kommit fram till att behovet av ledare även finns på planen. Min roll är klar: Jag ska hjälpa de unga killarna att förstå hur de ska avgöra matcher och hur de ska jobba i olika situationer, som till exempel vid en 3–0-ledning. Visa vilka tricks som finns att ta till för att våga fortsätta spela ut, och konsolidera sitt övertag.

Som tränare i båset är det lätt att det du säger bara blir klyschor, hur sanna de än må vara. Det är jätteviktigt att spelarna själva tar beslutet på banan. Att det vågar visa mod, ha tålamod eller höja press mot bollhållaren – allt beroende på den situation laget är i.

Målet är att utbilda talanger till elitspelare. Här ska de få chansen att spela avgörande minuter av en viktig match. Om de lär sig hur de ska hantera situationer innan de lyfts upp i superligalaget är chansen större att de direkt kan konkurrera. Det handlar också om att jag ska visa att jag vill vinna matcher och hatar att förlora. Mitt agerande ska sedan smitta av sig.

Min känsla är att superligaklubbarna inte ger en rättvis chans till unga spelare som tas upp. Okej, om en 17-åring inte är tillräckligt bra att axla en viktig roll förstår jag att de inte får chansen. Men min kärnfråga är: vad gör klubbarna för att förändra det?

Storvretas sportchef Max Holst är den stora organisatören bakom vårt upplägg. Med ett lag i juniorallsvenskan, ett i femman, ett i division II och så superligalaget har vi en spännande utbildningsstege som spelarna kan klättra upp för.

Systemet är inte bara fördelaktigt för unga spelare. Det ger samma möjligheter på ledarsidan. Idag kan vi utbilda och utveckla blivande ledare i egen takt. Ett exempel är en ung kille runt 20 år, tidigare spelare, som är ledare i juniorallsvenskalaget. Målet är att ha samma ledarskap rakt igenom hela föreningen. Här skolas ledarna genom att arbeta tillsammans med erfarna tränare.

Motsatsen finns också, vi kan kalla det ”nertrappningsstege”. Det är en perfekt övergång för mig att sluta, utan att göra det tvärt, och samtidigt hjälpa de unga. Och jag ser samma möjlighet för min vän Mika Kohonen när han bestämmer sig för att lägga klubban på hyllan.

För oss är det ett nytt sätt att jobba, vi är inne på andra året. Men jag är stolt över tankesättet, och att få vara en viktig del i det viktigaste vi har inom svensk innebandy – våra fantastiska unga lirare. Sköter vi talangutvecklingen rätt kan Storvreta vara Sverigeledande inom fem år.