Handleders vara eller inte Vaara

Jag hade till en början tänkt att denna krönika enbart skulle handla om VM-truppen. Men under tiden jag funderade på truppens utformning började jag också fundera på vilka spelare som...

Jag hade till en början tänkt att denna krönika enbart skulle handla om VM-truppen. Men under tiden jag funderade på truppens utformning började jag också fundera på vilka spelare som har de skönaste handlederna i elitserien och insåg att till viss del hör mjuka handleder och landslagsuttagningar ihop.

Mjuka handleder? Ja, du vet den där spelaren som kan göra en skön dragning och vinna yta, spelaren som kan smeka iväg en öppnande passning i ett trängt läge… helt enkelt spelaren med riktigt sköna handleder.

Anna Wijk i IKSU är en spelare som i en riktigt trång situation kan vinna bollen och med en snabb dragning i sidled skapa yta för att leverera både backhand- och forehandpassningar till en fristående kollega. När det gäller backhandpassningar så är nog Endres Sara Anteryd den som använder det oftast och effektivast. Anteryd kombinerar också sin speluppfattning med riktigt sköna handleder och kan verkligen konsten att via dessa manövrera sig mot mål. Om Faluns Sara Kristoffersson har bäst handleder i elitserien låter jag vara osagt, men hon kan göra något mer spektakulära saker på banan, saker som vi på läktaren njuter av.

En annan spelare som gör små saker som man njuter av är IKSUs Victoria Wikström. Wikström kan verkligen konsten att vända bort en motståndarback för att sedan slå en väldigt känslig flippassning bara millimetrar över motståndarnas blad (här snackar vi mjuka handleder). För mig är detta lika skön konst som en öppnande djupledspassning eller en snygg dragning. Det finns också spelare som gör saker med bra fart och där har vi till exempel Balrogs Hermine Dahlerus som kan dra ut bollen på backhand för att tempoöka och driva runt en spelare, och sedan ta tillbaka bollen på forehand för att avsluta med en distinkt handledare (visst såg du det på Sportnytt den 19/9? Juniorer, gå in på SVT play och ta efter). Anledningen till att jag plockar fram dessa spelare är att de har en sak gemensamt, de ger valuta för entrépengen och det är till viss del underhållning som sport handlar om.

Däremot är det väl så att när man ska ta ut en VM-trupp så är det faktiskt inte bara underhållning det handlar om, det handlar om att vinna ett guld. Det är därför man alltid kommer att ha åsikter om vilka spelare som är med och vilka som inte är med. Därför tycker jag också spelare som. Faluns Emma Lundmark naturligtvis ska vara besviken på att hon inte kom med. Men ändå ska hon inte ta det för hårt och förändra sitt spelsätt, utan fortsätta leverera i sitt klubblag. Förutom Emma tycker jag fortfarande det saknas en rightare bland forwards (Therese Andersson, IKSU) och jag tror att truppen hade varit ännu starkare med detta offensiva alternativ.

Men istället för att fokusera på vilka spelare som åkt ut här på slutet eller vilka som saknas, så tycker jag att det är dags att börja fokusera på de spelare som ska spela VM. Det finns otroligt mycket kompetens och om jag ska gå efter senaste landslags-turneringen så skulle de två första kedjorna kunna se ut enligt följande:

H.Dahlerus-A.Wijk-E.Lindström
V.Wikström-K.Widar-S.Tuominnen

Detta skulle bli två riktigt tunga offensiva enheterna, två enheter som kommer att inge respekt och verkligen etablera tryck på motståndarna. Tredjekedjan kommer naturligtvis inte att gå av för hackor, men jag tror de kommer att spela en annan typ av innebandy … lite rakare på kassen skulle jag kunna tänka mig. En kedja där snabba och kloka Josefina Eiremo kan springa i djupled och säkra hemåt, där Sara Kristofferson kan bryta mönstret och Dalbjer eller Tjärnström kan bryta in, vara obekväma och ta avslut.

Det är nu 18 dagar kvar innan VM startar och innan dess tänkte jag försöka återkomma med en utförligare krönika om tjejerna som ska försvara Sveriges färger.