”Min comeback var en mardröm”

Sin senaste säsong i elitserien gjorde Johanna Ekeroth 2005 och det slutade med att laget degraderades till division I. Efter ett par skadefyllda säsonger kände Johanna att det var dags att satsa på familjen och ge kroppen en ordentlig chans att återhämta sig.

Tillsammans med maken Johnny fick hon i januari 2008 sonen Emil. Det var i den vevan som hon kände att det var läge att frälsa en hel bygd genom att ge innebandyn ännu en chans.

– Jag kände att kroppen behövde innebandyn. Men jag har aldrig varit med om en sån mardröm som första träningen efter min comeback. Kroppen svarade inte på någonting som jag försökte göra med klubba och boll. Det var som att börja om på nytt igen.
Nåja, 45 poäng på 16 matcher i ettan ifjol får väl ses som hyfsat av en ”nybörjare.”

I det lag som klassiska Lockerud ställer på benen i elitserien 2009/10 kunde Johanna ha varit mamma åt över hälften av tjejerna i laget. Samma tjejer som agerade sargvakter när hon producerade poäng på löpande band och hade en årlig prenumeration på förstaplatsen i elitseriens poängliga.

– Det är synd om de yngre, jag tar ju upp deras plats, svarar Johanna på frågan hur det känns att framställas som stjärna på äldre dar.

Ödmjukheten själv har talat. Att Johanna helt saknar begär att framhäva sin egen prestation kan inte ha undgått någon. Därför är det nästan så att vi hajar till när vi ber henne välja ut sina fem viktigaste mål i karriären.

– Det är alla fem i VM-finalen mot Schweiz 2003 så klart, säger hon utan att tveka.

– Även om jag inte är någon festprisse slank det ner ett par cider på finalbanketten. Men det var först när jag kom hem som jag fattade vad jag ställt till med. Ju viktigare matchen är, ju större tomhet skapar den efteråt. Är man inte helt tom när domaren blåser av matchen, då har man inte gett allt.

– Men det är som jag och Jonny brukar skoja om hemma vid köksbordet. Tre poäng per match är det som gäller, annars är det dåligt.