”Tack vare handbollen som innebandyn fick fäste”

Kampen om träningstider är idag hård på många håll mellan handbollen och innebandyn, framförallt i mellersta och södra Sverige. Annat var det på 70-talet. - Det var tack vare handbollen som innebandy kunde spridas runt om i Sverige, säger pionjären Carl-Åke Ahlqvist till Innebandymagazinet.se.

Carl-Åke Ahlqvist grundade Unihoc och var den som först började att sprida plastklubbor och innebandy i Sverige i slutet av 60-talet och i början av 70-talet.

För Innebandymagazinet berättar han hur det gick till när han som handbollsspelare kunde kontakta sina handbollsvänner runt om i landet att prova hans spel, innebandy.
– Under 70-talet kom väldigt många idrottslärare i Sverige från just handbollen, så som Bengt Johansson och Roland Mattson bland annat. Genom mitt kontaktnät kom jag i kontakt med lärarna och de tände direkt på min idé. Strax efteråt kom de tillbaka och köpte ett 12-pack klubbor. Med facit i hand kan jag konstatera att innebandyn aldrig hade blivit något utan de svenska idrottslärarna och deras nyfikenhet på att testa nya innovationer.

Var någonstans började du?
– Lundbygymnasiet och Brunnsboskolan i Göteborg fick agera försökskaniner. Gensvaret var enormt, ungarna älskade det nya spelet. Utan min bakgrund inom handbollen hade jag aldrig lyckats.


Sedan dess har mycket hänt, framförallt har du försökt sälja klubbor i världens alla hörn. Var har du mötts med mest skepsis?
– I USA, utan minsta tvekan. Där är det bara basket och amerikansk fotboll som gäller. Jag gjorde verkligen ett ärligt försök där. Vi lyckades sälja 5 000 till 10 000 klubbor per år, men för ett sådant stort land är det inga siffror att skryta med.

Och i vilket land tog de emot dig med öppna armar?
– Schweiz blev en succé, likaså lite överraskande England dit vi – när det var som bäst – sålde 80 till 90 000 klubbor per år under en tid i slutet av 70-talet och i början av 80-talet. Då snackar jag om de klassiska enkla Unihoc Pro-stickorna i 12-pack. De äldre modellerna var lättast att sälja i stora mängder, eftersom skolor och arbetsplatser kunde köpa klubbor för 1 500 spänn utan problem. Det är betydligt svårare att sälja samma antal stickor för dubbla priset.

Det sägs att norska bandyförbundet sålde så många Unihoc-klubbor att de kunde finansiera bandy-VM 1977?
– Försäljningen gick inte att klaga på, vi sålde 15 000 klubbor per år. Vi hade ett bra samarbete med det norska bandyförbundet under 70-talet, de såg oss som ett komplement, tvärtemot den svenska motsvarigheten...