AIK:s 2000-tal är löjligt bra

AIK är just nu stekheta och har verkligen sparkat igång säsongen på ett målrikt och för dem annorlunda sätt. Under hela 2000-talet har det funnits mängder av bra spelare. Men...

AIK är just nu stekheta och har verkligen sparkat igång säsongen på ett målrikt och för dem annorlunda sätt. Under hela 2000-talet har det funnits mängder av bra spelare. Men speciellt många i poängtoppen har klubben inte varit bortskämt med. Jag minns för något år sedan då de låg i toppen av superligan men inte hade en enda spelare på topp 20 i poängligan. Nu dominerar AIK-spelarna på samma vis som Warbergs främsta brukar göra.

AIK har en fenomenal meritlista sedan ”elitsatsningen” kom i gång på allvar. Egentligen har de inte gjort en dålig säsong på över tio år. Förutom de två raka seriesegrarna i slutet av 90-talet i division II och division I har AIK alltid gått till SM-slutspel. Dessutom två SM-guld och tre guld i Europacupen. Det är starkt jobbat.

Vad har AIK betytt för innebandyn sedan debuten i superligan år 2000? Jag vill påstå att de har varit och är en förebild hur en klubb ska jobba med sin lägstanivå på egentligen allt i verksamheten. Jag är säker på att många klubbar blivit inspirerade av vad AIK gör.

Något som inte blivit riktigt vad jag trodde innan debuten i högsta serien är förmågan att dra egna supporters till matcher utanför Stockholm (bortsett Storvreta).
Jag minns att polisen i Göteborg laddade som tusan inför första mötet mellan Pixbo Wallenstam och AIK i Lisebergshallen säsongen 2000/01. Om jag inte minns fel var det bara ett par rena AIK-supporters på plats. Samma visa säsongen efter och när AIK slog ut Pixbo i SM-slutspelet förra säsongen var det bara AIK-spelarnas jubel som hördes i suddenvinsten i Lisebergshallen.

Lite oväntat dök den första riktiga AIK-klacken upp i Göteborg helgen som var när Pixbo flyttat till Mölnlycke och lilla Wallenstamhallen. Det bådar gott inför framtiden!