Sveriges sämst tränade

Jag har i många krönikor skrivit om att innebandyn utvecklas i snabb takt, att publiken ökar, att klubbarna blir allt mer proffsiga, att förbundet vågar söka nya vägar och att...

Jag har i många krönikor skrivit om att innebandyn utvecklas i snabb takt, att publiken ökar, att klubbarna blir allt mer proffsiga, att förbundet vågar söka nya vägar och att spelarna tränar mer och bättre än någonsin. Tyvärr finns det dock en grupp inom innebandyn som valt att inte följa med i denna utveckling, nämligen domarna. Med risk för att hädanefter bli måltavla för domarnas visselpipor kan jag bara konstatera att zebrorna, eller för att vara mer innebandymässig: kycklingarna, valt att inte lägga ner en ökad insats för att höja nivån på sin egen medverkan i vår fantastiska sport.

Hur många elitspelare tror och tycker att man kan hålla sig i toppen genom att jogga lite då och då under sommaren, lyfta lite skrot om det eventuellt regnar ute och sedan använda seriematcherna till träning av detaljer? Jag tror faktiskt att 99,9% av tränare och spelare skulle svara att det inte skulle fungera. Dessutom tror jag att ingen heller skulle vilja att det gick att lyckas på det sättet, sporten skulle ju, av sponsorer och media, direkt stämplas som totalt oseriös och därmed inte värd att satsa på.

Om man skulle ställa samma fråga till domarkåren skulle säkerligen svaret bli ungefär detsamma. Men det finns en stor skillnad. Det är nämligen precis så domarnas förberedelser inför säsong ser ut. Under hela min elitkarriär har jag inte någon gång varit med om att ett domarpar frågat om möjligheten att få döma på våra träningar, inte en enda gång! I Umeå, som är ett av innebandysveriges starkaste fästen, har det genom åren funnits ett antal förbundsdomare som förhoppningsvis också haft vissa ambitioner med sitt utövande, men varken under tiden jag spelade i Umeå City (elitserien och div I), Umeå City IBK (elitserien) eller nu i IBK Dalen har någon förfrågan kommit. Min fråga blir då, hur tusan tränar domarna upp samspel, bedömningsnivåer, känsla för spelet mm? Ett svar skulle ju kunna vara att de använder träningsmatcherna på försäsongen till detta. Men vid en jämförelse med spelarna som tränar ihop sig 4-6 gånger i veckan flera månader före seriepremiären och dessutom träningsspelar i cuper och liknande ter sig detta som en pinsamt liten träningsinsats. Eller är det så att domarna inte tycker att deras roll på planen är så viktig, att de helt enkelt inte behöver vara bättre förberedda och samtränade? Det kanske räcker med att träffas över en öl i TV-soffan en lördagskväll för att ”snacka ihop sig”. Har man tur kanske det sänds en bra Premier League-match samtidigt…

För att belysa denna totala avsaknad av utvecklingsvilja ger jag här ett litet exempel på hur det kan vara. På Dalens träningar smäller det emellanåt riktigt bra i närkamperna, tyvärr smäller det även bra i klubborna. Spelarna har absolut inga samveten samtidigt som tränarna inte verkar kunna reglerna och än mindre veta hur en visselpipa fungerar. För att råda bot på detta kontaktade vi fem domarpar i Umeå för att se om inte intresse fanns för att döma två träningar i veckan hos oss. Detta borde vara ypperlig träning för domarna. Högsta möjliga tempo, fysiskt spel och inlagda pauser där det finns möjlighet till diskussion och utveckling. Hur var då intresset? Jo, 1½(!) par hörde av sig och deltog också på en handfull träningspass. Sedan har det varit tyst, tyst som i graven. Det verkar alltså återigen vara upp till oss att höra av oss, domarna visar absolut inget eget intresse. Man kan faktiskt likna det hela vid att släpa en genomskitig hund till badkaret, snacka om motvilja!

Resultatet av det jag beskriver upplever spelare, ledare och publik i omgång efter omgång. Usla domarinsatser där bedömningsnivåerna går upp och ner som vågorna på ett stormigt hav, situationer där domarna i förvirringens tecken pekar åt olika håll och domarpar med en auktoritet som inte skulle räcka ens till en knattematch.

Som aktiv hör man med jämna mellanrum rövarhistorier om hur dålig fysisk kondition den och den domaren har, och vilka löjliga fysiska krav det ställs på domarna i eliten. Jag har själv ingen som helst aning om vilka krav förbundet satt upp och jag bryr mig inte heller om detta, jag tycker nämligen inte att det är där skon klämmer. Nä, det är känslan för spelet och tempot som saknas. För varje timma vi spelare lägger ned på fysträning lägger vi ned ca 3 timmar på att träna upp samspelet (uppspel, anfall, försvar osv). Tänk om domarna kunde göra det samma. Det är ju här den enorma utvecklingspotentialen finns. Jag är säker på att det finns oändligt många lag som är villiga att när som helst ta emot domare på sina träningar, så sätt igång och träna på det som är allra viktigast för att nå framgång i den gula kycklingtröjan –börja träna på att bedöma och döma!