Tack för innebandyfesten!

Pixbo-Karlstad. En i Karlstads ledarstab ger ifrån sig ett uppenbart ironiskt JA när Karlstad reducerar Pixbos ledning till 1-9 i sista omgången av damernas elitserie. Pixbo - AIK. Hela gnagets...

Pixbo-Karlstad. En i Karlstads ledarstab ger ifrån sig ett uppenbart ironiskt JA när Karlstad reducerar Pixbos ledning till 1-9 i sista omgången av damernas elitserie.

Pixbo - AIK. Hela gnagets förstafemma sitter på bänken och trycker i sista omgången av SSL.

Det är just sådana matcher som publiken suktar efter. Eller inte.

Inte ens klyschor som ”Nu går vi in och avslutar detta snyggt” eller ”Vi går alltid för tre pinnar” har förmågan att tagga igång spelare och åskådare till fullo.

Varje serielunk har sina betydelselösa avslutningsfajter.

I en tid som denna är det då fantastiskt upplyftande att se unga
outtröttliga lirare som spelar sina livs viktigaste matcher (hittills) i
pojk-, flick- och junior-SM-finalerna. Det är smått magiskt att se dem. De små liven fullständigt sprudlar av energi och känslor. Visst avundas man dem som får uppleva en helg som denna men samtidigt är de en inspirationskälla utan dess like.

Om man kunde inleda varje träningspass med att se en upptagning på Hässelbys Hakim Wafa rusandes in i varenda situation som om det vore det sista han gjorde här i livet. Där det syntes hur han skiter fullständigt i om han slår ut varenda tand i käften eller bryter både armar och ben…

Om man hade en tiondel av Axbergs William Aspegrens eller Hässelbys Wilmer Viinamäkis uppfinningsrikedom när man filade på tekniken…

Om man hade samma kaxiga vinnarattityd som Pixbos Lina Forsberg eller samma fart under fötterna som Charlotta Swerin-Hjort i Jönköpings IK…

Oj, vilken spelare man hade kunnat vara då.

Tack för festen!

Nu ska jag gå och träna snabbhet. Och teknik. Och…