Overkligt att kallas AIK-vänlig

För en tid sedan presenterades en ny modell för hur herrlandslaget ska organiseras. Omständigheterna gjorde att vi var tvungna att agera snabbt med anledning av att vi vid vår kommande...

För en tid sedan presenterades en ny modell för hur herrlandslaget ska organiseras. Omständigheterna gjorde att vi var tvungna att agera snabbt med anledning av att vi vid vår kommande landslagssamling bara har ett drygt år kvar till VM 2008. Vi var nämligen inte förberedda på Ulf Hallstenssons ställningstagande, men tvingades accepterade hans beslut. Det naturliga i det läget och vilket ganska omgående stod klart, var att Kent Göransson var den som skulle axla rollen som förbundskapten för herrlandslaget. Det finns ingen anledning att hymla om detta, dock ville vi skapa oss tid att resonera om en framtida modell som skulle kunna ha ett utvecklande effekt på landslagsverksamheten.

Det vi började resonera om är det faktum att vi spelar få landskamper under en säsong och att närheten till spelet och spelarna är viktigt för en coach. Coacher i allmänhet som har varit borta under en period kan säkert intyga att man kan känna sig lite rostig när det är långt mellan matcherna. När vi nu förändrar ska detta inte tolkas som att det fungerat dåligt tidigare, men ibland måste man ha modet att pröva nya saker. Om än i teorin så långt, det kommande praktiserandet får ge oss svaren. Dessutom är inget ristat i sten. Låt oss testa för att sedan eventuellt anpassa modellen med kommande erfarenheterna i bagaget.

I den nya modellen får den tillträdande förbundskaptenen ett övergripande ansvar, precis som tidigare, men med en tydlig inriktning att vara den som kommunicerar med elitklubbar, -tränare och spelare. Till sin hjälp för att hantera observationer, vara bollplank kring spelaruttagningar samt med särskilt ansvar för bevakning av motståndare och med teknisk utrustning kunna agera läktarcoach, får förbundskaptenen i den nya funktionen scoutingansvarig. Avgörande faktorer har varit, förutom att Ulf Hallstensson är en kompetent coach, att det tidigare samarbetet mellan Ulf och Kent fungerat oerhört bra samt den korta förberedelsetiden vi har fram till VM 2008.

Fullt naturligt kommer förbundskaptenen ha en dialog med både scoutansvarig och landslagscoach om hur vi skall kunna använda oss av spelare i den spelidé som landslaget har, men där det är mycket tydligt vem som har det övergripande ansvaret och framförallt det avgörande beslutet.

Jämförelsen med hur finsk innebandy organiserar sig är ointressant, att vi i Sverige skulle ha en förbundskapten med ett parallellt elitklubbsuppdrag är otänkbart. Det har vi aldrig föreslagit, men intressantare är att istället göra jämförelsen med ishockeyn och Tre kronor. Och vi behöver faktiskt inte komma på allt själva, vi är vuxna nog som sport att kunna hämta idéer från andra för att sedan utifrån våra egna förutsättningar försöka skapa en framgångsrik modell.

Det som bekymrar mig efter att detta har presenterats är att ingen ens tar sig tid att fråga om bakgrunden, tillvägagångssättet eller för den delen om motiven. Jag har fortfarande inte fått en enda fråga kring detta. Det som händer är att alla förbundskritiker ges förnyad energi, utan vilja att ta reda på bakgrunden, utan enbart ett gyllene tillfälle att slipa på de kritiska formuleringarna. Ta gärna till lite uppseendeväckande ordval för att skapa uppmärksamhet åt sin egen person. ”Bluff”, ”pissar på” och ”det stinker” är inte uttryck hämtat från förskolan Gräsanden, utan omdömen om vår nya modell. Märkligt minst sagt. Man är inte intresserad av bakgrunden, bara att dissa och framhäva sig själv. Att vi inte gör någonting – är det framtidens melodi?

Det resoneras även om en potentiell jävsituation där landslagscoachen ses som den som utser vilka som ska spela i landslaget alternativt har en position att kunna värva spelare till sitt eget lag. Det har säkert funnits tillfällen historiskt då detta har kunnat uppfattas som ett problem. Idag har vi kommit längre i vår professionalitet, vi vet vårt ansvar och det är förbundskaptenen med stöd av scoutingansvarig som ytterst hanterar spelaruttagningar.

Det uttrycks också att den nya lösning som allting annat, om man får tro förståsigpåarna, präglas av en överdriven AIK-vänlighet. Om Ulf blivit engagerad i vilken annan klubb som helst så hade det kanske inte blivit någon kritik. Och mycket har jag beskyllts för de sex åren som jag haft uppdrag i förbundsstyrelsen, men att jag på den yttersta dagen skulle beskyllas för att vara AIK-vänlig känns minst sagt overkligt.