VM-reflektioner från Uppsala

Förra gången damernas VM spelades avgick Schweiz oväntat med segern. Sverige var inte ens i final efter att ha förlorat semifinalen mot Finland. På en av Sveriges största banker där...

Förra gången damernas VM spelades avgick Schweiz oväntat med segern. Sverige var inte ens i final efter att ha förlorat semifinalen mot Finland. På en av Sveriges största banker där jag jobbar, talar vi ofta om att ”historisk utveckling är ingen garanti för framtida avkastning” och visst är det så, MEN jag anser ändå att förra turneringen kan ha viss betydelse för den nu pågående.

Schweiz VET att det går att vinna guld, en vetskap att likställa med flera års rutin av viktiga matcher när det börjar gälla på riktigt (läs semifinalerna).

Finland vet att laget är som bäst när det vankas mästerskap och till skillnad från herrarna har damerna faktiskt vunnit över Sverige vid flera tillfällen även i VM.

Sveriges misslyckade brons får ses som läropengar för de unga och som ren revanschinjektion för äldre flerfaldiga guldvinnare som Hermine Dahlerus och Karolina Widar. Det är upplagt för drama!

Åsa ”Kotten” Karlsson har tidigare påpekat vilken usel tippare jag är, detta till trots:
Sverige vinner guld, Finland förlorar det samma medan Schweiz får nöja sig med bronset. Schweiz har förvisso alla möjligheter att slå mumintrollen i semi, men som sambo med en finne måste jag få tippa lite med hjärtat också…vilken nation som blir fyra är ointressant sedan trion Lersbryggen, Giörtz och Fagernes slutade i Norge. För hemmanationen och publiken vore det onekligen trevligt med Danmark, men som sagt för mig kan det kvitta.

En kul sak med VM är utnämningarna till All Star Team, ibland är det ren parodi, ibland blir det nästan rätt. Dock handlar det ofta om gamla meriter, lagom fördelning mellan olika nationer och om två centrar är bäst blir den ena plötsligt forward…här kommer i alla fall namn med All Star Team-potential: Mäkelä (alt Tomatis), Jouhten, Berner (alt Holmbom) Widar, Dahlerus (om inte juryn imponeras av Sara Kistofferssons fix och trix, vilket i så fall kan kosta Minne platsen). Hur de ska göra med Amanda Wendelstig är frågan, hon är given egentligen, men juryn måste även trösta förlorarna så Niemenmaa kanske får platsen. Eller kanske tackas Arja Joutsen för lång och trogen tjänst trots att hon passerat sitt bäst före-datum…och då återstår spelare som Valjakka, Kundert och Camilla Nilsson, ingen lätt uppgift för juryn!

Mitt All Star Team tas förvisso ut redan nu under gruppspelet, men jag vet vad dessa spelare kan och jag är imponerad av: Jonna Mäkelä, Paula Jouhten, Simone Berner, Karolina Widar, Hermine Dahlerus och Amanda Wendelstig. Jag vill absolut även ha med Jenni Morottaja men inte som forward utan som back, hon är snabb och teknisk och skjuter ytterst märkliga dragskott som ganska ofta letar sig in i mål. Om hon spelar back så byter jag omedelbart ut Berner, och ber samtidigt Ina Rhöös om ursäkt för att hon blir förbisedd.

Seppo Pulkinen, förbundskapten i Finland har garanterat den mest välvårdade mustaschen, kolla in när han kammar den strax innan matchstart…

Jag hälsar Anna Vartiainen välkommen tillbaka till världens bästa liga och hoppas och tror att det går bättre denna gång, oavsett om det blir Falun, Balrog eller Pixbo.

Höll för övrigt ett föredrag häromveckan för innebandyns framtid, Upplands mest lovande 15-16-åringar. De verkade tycka det var givande och inspirerande och såg ut att lyssna uppmärksamt, när det sedan blev dags för frågor fick jag två:
Känner du Hermine Dahlerus?
Vem i Storvretas herrlag är du ihop med?

Vad hände med vikten av rätt mat innan match och hur man hanterar nervositet vid viktiga matcher?

Har visserligen inget med dam-VM att göra, men Hallstenssons dubbla roller är bara ytterligare ett bevis på förbundets önskan om att ha märkligast tänkbara konstellationer på förbundskaptensposterna för herr- och damlandslag. Landgren som senior speaking partner någon?