Skjut Sverige skjut!

Självklart blev det en promenadseger mot Ryssland. Firma Hermine Dahlerus (framför allt) och Helena Lundqvist var riktigt, riktigt bra. Mot stillastående ryskor kunde Sverige göra lite som de ville. Lekstuga...

Självklart blev det en promenadseger mot Ryssland. Firma Hermine Dahlerus (framför allt) och Helena Lundqvist var riktigt, riktigt bra. Mot stillastående ryskor kunde Sverige göra lite som de ville. Lekstuga kallas det visst.

Det finns ändå en sak som jag tyckte var oroande med det svenska spelet. Som kan fälla oss!

Första perioden (3-0) och ständigt tryck. Men avsluten var riktigt klena. Det var inte det att tjejerna inte sköt. Bara det att de inte gjorde det tillräckligt bra. Skotten utifrån var faktiskt rent bedrövliga. Jag menar, vissa avslut hade knappt styrfart mot det ryska målet. Det kändes mesigt. Det blev fösningar (Ina Rhöös 1-0 var just en strumprullare) som ofta studsade bort efter att ha gått på en försvarare.

Mot Ryssland är det här inget problem. 16-1 säger det mesta och jag är glad att svenskorna skjuter. Det känns som det var en uttalad ploicy i dagens match (från början) – skott utifrån. Även om det blev bra mycket bättre i de andra perioderna (men backskotten måste upp ett snäpp!) och det blev en förkrossande seger så ställer jag mig frågande. Här fick vi ändå stå och ladda utan att bli attackerade. Vad händer när svenskorna blir pressade? När motståndet blir starkare, kvickare och mer försvarsstarka.

Mot Finland är det extremt viktigt att nivån på skotten höjs två nivåer. Det ska vara hårt och välriktat. Och de ska gå i mål. Ibland är innebandy bra enkelt, eller hur?