Delat ledarskap ute?

Nu har det gått några veckor sedan Ulf Hallstensson först försvann och sedan kom tillbaka till landslaget. Märkligt var det i alla fall. Jag har funderat lite på landslagsverksamheten de...

Nu har det gått några veckor sedan Ulf Hallstensson först försvann och sedan kom tillbaka till landslaget. Märkligt var det i alla fall.

Jag har funderat lite på landslagsverksamheten de senaste åren. När Kristina Landgren-Carestam och Ulf Hallstensson blev ett team efter VM 2004 pratades det om alla fördelar med DELAT ledarskap. Det var liksom modellen som skulle gälla för innebandylandslagen framöver.
Nu har det gjorts en kovändning igen. Nu är inte delat ledarskap bra utan istället ska landslaget ha en förbundskapten och en matchcoach. Borta är det tidigare upplägget, rätt eller fel? Det får framtiden utvisa. Däremot blir jag orolig över hur man resonerar inom SIBF. Långsiktigheten är numera lika kort som denna vårens klädmode.

Övrigt då?

Det vattnas i munnen när man tänker på nästa säsong. Redan nu ser jag framför mig att det kommer att bli den mest framgångsrika någonsin. Publiksnittet kommer att öka ordentligt och flera lag satsar på arenamatcher. Flera lag har verkligen förstärkt sina trupper och hur kommer alla nyförvärv att passa in i sin nya miljö. Mikael Karlsson i Balrog, Daniel Dalbjer i Caperio/Täby, bröderna Hofbauer i Dalen. Men mest nyfiken är jag på Kim Nilsson i Färjestaden. Han är redan en profil innan sin första elitseriematch. Det är inte många som kan räknas in i den skaran, möjligtvis några av våra stor importer genom åren som Hannes Öhman och Mika Kohonen.

Spännande damsäsong. Jag är oerhört nyfiken vad Kristina Landgren-Carestam kan göra med Pixbo Wallenstams damer. Hon har nu under flera år byggt upp rutin på sina toppjobb som förbundskapten bland annat. Pixbo Wallenstam har förutsättningarna att gå hela vägen. Säsongen 2007/08 kanske det är dags. Vart hamnar Örjan Lindberg? Fem SM-finaler på sex år med tre olika föreningar är sjukt häftigt i alla fall.

För övrigt vidhåller jag att Sveriges överlägsenhet i dam VM inte gav den solklara VM-segern som det borde varit. Med lite otur kunde faktiskt guldet förlorats i sista perioden. Och sådant ska man inte gambla med!