Göransson + Shaaban = sant

Jag satte morgonkaffet i halsen men har repat mig. Att Ulf Hallstensson skulle lämna förbundskaptensjobbet kom från ingenstans men efter att ha smält det så förstår jag honom. Han gör...

Jag satte morgonkaffet i halsen men har repat mig. Att Ulf Hallstensson skulle lämna förbundskaptensjobbet kom från ingenstans men efter att ha smält det så förstår jag honom. Han gör ju helt rätt. För sin egen karriär skull – det finns inget mer att bevisa. Världsmästare är han redan.

Till nästa VM hade Hallstensson enbart riskerat att bli en ihågkommen loser. Ingen vill bli känd som ”den som förlorade VM till Finland”. Det slipper Uffe nu. Till honom säger jag bara, ”Grattis, du har gjort ett bra jobb!” Nu är den mest intressanta frågan... vem vågar att bli ny förbundskapten? Det är om inte ett självmordsuppdrag så i alla fall grymt riskfyllt. Både du, jag och spelarna vet att det är en tidsfråga innan Finland vinner.

Om jag känner förbundet rätt så är nästa förbundsapten en jäkel på att få alla att dra åt samma håll, eller hur var det nu skämtet gick Kent Göransson? Det blir ett bekvämt beslut. Med ett och ett halvt år till Prag så har Göransson redan hunnit rota sig i landslaget. Och han behöver ju bara det där halvåret för att så sina frön.

Jag började garva för mig själv vid tanken på att Kent Göransson är rena Rami Shaaban. Snacka om kometkarriär! Snacka om bananskal. Först var han anonym asstränare åt Calle Åkesson i Warberg. När Calle fick gå klev plötsligt dragkampsförbundskaptenen in och - tog säsongen efter - guld. Totalt har Kent Göransson tre säsonger som elitserietränare varav ett halvår då som assistent. Nu har han gjort en säsong som ass-förbundis i landslaget och så (plopp!) ligger det där bananskalet där igen. Fantastiskt.

Den enda som skulle kunna hindra Kent Göransson från att ta jobbet är om han vågar. Det finns ju en del risker!