Vem är det som är chef?

Efter en glad fest med VM-guld kommer vardagen. Denna krönika har jag även skickat personligen till samtliga ordföranden och kanslier i distrikten. Min förhoppning är att min krönika ger upphov till att svensk innebandy funderar över hur arbetsfördelningen ska vara i framtiden.

Dessa funderingar har jag haft länge och fått bekräftat i samtal med förtroendevalda och kanslier inom distrikten och även med styrelseledamöter och kanslipersonal inom SIBF. Tyvärr är jag förhindrad att deltaga på årsstämman.
Valberedningen har att, inför förbundets 23:e årsstämma, nominera två ersättare för Helen Wiklund-Wårell och Jan Öhrskog.

Båda, liksom övriga i styrelsen, lägger ned ett otroligt engagemang och tid som ledamöter i styrelsen. Arvodet svarar på inga vägar mot vad ledamöterna förlorar i arbetstid och även i vissa fall ekonomi. Därtill inverkar ett sådant engagemang negativt i kontakten med anhöriga.

Ett av skälen till detta är styrelsens arbetssätt. Styrelseledamöterna förväntas arbeta operativt bl.a. som arbetande ordförande i olika kommittéer. Två av styrelsens ledamöter har också arvoderade uppdrag inom rörelsen på hel eller halvtid. (Per Jansson och Krister Kalte).
Några har i intervjuer bekräftat, att de under vissa tider lagt ned en arbetsdag i veckan på styrelse- och kommittéarbete.

Styrelsen blir på detta sätt operativ istället för strategisk. Valberedningen har svårt att skaffa ersättare. Flera duktiga förtroendevalda i våra distrikt och föreningar har tackat nej, då de inte har möjlighet att i sina arbeten få sådan tid till förfogande att engagera sig i förbundsstyrelsen.

I distrikten finns så mycket duktigt folk som gärna kliver fram och tar ett förtroendeuppdrag på nationell nivå. Men arbetssättet i styrelsen lägger hinder i vägen. Valberedningen missar också möjligheten att nominera kvinnor och män utanför innebandyrörelsen, t.ex. i näringslivet eller i det politiska livet. Dessa kanske skulle vara av värde att öppna dörrar och göra innebandyn ännu mer etablerad.

Styrelsens arbetssätt inverkar också på kansliets arbete och miljö. Vem är det som är chef och leder och fördelar kansliets och de olika avdelningarnas arbete? Det har förekommit att enskilda styrelseledamöter gett direkta order till handläggare utan att diskutera med berörd handläggares chef. Ger inte styrelsen och innebandyrörelsen förtroende och ansvar till kansliets handläggare, så kommer vi inte få en administration som jobbar professionellt.

Kan det vara bra för kansliets objektivitet att så många är ledare/tränare på elitnivå? Är den arvoderade styrelseledamoten chef på kansliet eller inte? Sådana frågor uppstår då det finns oklarheter vad som är styrelseledamöternas ansvar/arbetsuppgifter och kansliets/handläggarnas ansvar/befogenheter.

För att möta framtiden och fortsätta innebandyns goda utveckling måste, enligt min mening, innebandyn ändra sin struktur på nationell nivå.

Krönikan är skriven av Arne Nordesjö som är ledamot i Svenska Innebandyförbundets valberedning och mångårig styrelsemedlem i Upplands Innebandyförbund. Denna krönika är en passning till Svenska Innebandyförbundets årsmöte lördagen den 10:e juni 2006 i Solna på Sundbybergsvägen 9.