Dysli trivs i Umeå

Det var en trevande debutsäsong i IBK Dalen. Men nu har schweizaren Marc Dysli utvecklats till en av lagets nyckelspelare.

Vilket var ditt första intryck av den svenska elitserien när du kom till Dalen förra året?
– Den svenska elitserien är två snäpp bättre en den schweiziska ligan och jag var inte van vid det höga tempo som finns här. Det är ett mycket snabbare passningstempo och det var det som var den största grejen i början.

Varför blev det Sverige för dig?
– Det var Urban Karlsson, vår förre förbundskapten i Schweiz, som frågade om jag ville spela i Sverige. Självklart ville jag spela i världens bästa liga. Efter det gick allt snabbt och plötsligt stod jag på flygplatsen och sa hej då till mamma och pappa. Det var en ganska konstig känsla.

Är det jobbigt att komma från lilla innebandynationen Schweiz till stora mäktiga elitserien? Känner man sig underlägsen?
– Nej, det var ingen som såg ned på mig som den lilla schweiziska killen. Jag hade inga problem med att komma in i laget, alla var snälla och jag kände mig aldrig utanför på något sätt. Trots att jag kom hit själv har jag inte känt mig ensam.

Spelmässigt gick det ändå ganska trögt för dig inledningsvis. Var omställningen svårare än du tänkt dig?
– Språket var ett problem. På träning gick det ganska bra, då försökte de andra killarna i laget prata engelska med mig och så, men när det blev match och allt gick snabb så glömde de bort att jag inte förstod svenska. Då blev det lite fel.

Men du lärde dig svenska ofattbart snabbt. Hur gick det till?
– Jag förstod mer och mer för varje dag och efter ett par månader kunde jag klara mig hyfsat på min svenska. Jag gick aldrig någon kurs eller så, men de andra i laget hjälpte mig. Gustaf Forsberg till exempel, han gav mig ett papper med alla innebandyord och det var bra.

I år har du fått mycket speltid i Dalens förstafemma. Förklara förvandlingen jämfört med förra säsongen?
– Första året var allt nytt och det tog tid att lära sig den svenska spelstilen. I år var jag inne i det från början och nu vet jag vilken roll jag har i laget och jag känner både spelare och
tränare.