Svensson visade vägen

[Ostrava] Alla svenskar i Ostrava skrek på en matchvinnare. Och på Magnus Svensson. Då klev han fram. Warberg blev Europacupmästare efter straffdrama. Som Svensson inte deltog i.

Ett tag såg det mörkt ut. På uppvärmningen trampade Svensson på Lars Kristenssons klubba, ramlade och ådrog sig något som bevaras vara ledbandsskada.
– I andra perioden var jag tveksam om jag kunde fortsätta, men jag valde att köra på, säger Magnus Svensson till Zorronet.

Svensson rev och slet under Europacupfinalen som han brukar göra. Men målen saknades länge. Någon behövde kliva fram i Warberg när ställningen var 3–5. Och denna någon förväntades av många vara Svensson.
– Jag kände lite så själv. Speciellt med tanke på hur mycket jag missade i semifinalen. Så missade jag ett läge precis innan mitt första mål i dag. Nästan exakt i samma läge som målet nu blev till.

I spel fem mot fyra, efter 11,38, tryckte Svensson in ett äkta viljemål till 4–5. Och bara 20 sekunder senare sköt han ett skott från högerkanten som bara försvann in i mål. Hur den tog vägen in är en gåta.
– Det var ett turmål. Den bara studsade in. Men så skönt, säger Svensson.

I straffläggningen väntade sig alla att Magnus Svensson skulle vara en av straffskyttarna men så blev det aldrig.

– Nej, vi hade fyra gubbar klara och så blev det så att Kalle (Karl-Johan Karlsson) sa att han kunde lägga en. Annars hade jag nog gjort det. Personligen tycker jag det är tråkigt att finaler ska behöva avgöras på det sättet. Låt oss spela fyra mot fyra eller vad som helst hellre. Vi är jätteglada att vi vann men det hade varit helt tvärtom om vi förlorat. Det känns inte rättvist, säger han.