Har regeländringen fått önskad effekt?

När tillbakapassen till målvakt förbjöds i alla serier inför säsongen 2005/06 var intentionen god. Man ville främja det offensiva spelet och tittade skelögt på fotbollen som just infört regeln. Vad...

När tillbakapassen till målvakt förbjöds i alla serier inför säsongen 2005/06 var intentionen god. Man ville främja det offensiva spelet och tittade skelögt på fotbollen som just infört regeln. Vad man glömde bort var att innebandy är innebandy och fotboll är fotboll.
I fotbollen fann spelarna snabbt råd genom att nicka bollen till målvakten. Idag är det vanligare att man passar målvakten som då agerar extra utespelare och passar vidare utan att ta upp bollen. Fotbollen har i mina ögon blivit något mindre defensiv, men det kan vi inte säga om innebandyn och jag vågar påstå att det har en hel del att göra med denna regeländring. Dessutom finns det inga belägg
för att fotbollen har blivit offensivare på grund av regeländringen.

Nu har det gått så långt att man kan möta ett gäng tioåringar som är hårddrillade i defensivt spel, men inte har en susning om hur man genomför ett kreativt anfall. Hur det kommer sig? Har ni sett en enda SSL-match utan att somna? Matcherna är sååå tråkiga. Även de lag som har haft stora penningsäckar att köpa spelare för, verkar tävla om att ha det mest defensiva spelet. Andra tränare och spelare ser och lär, vilket får till följd att publik och sponsorer sviker. Var det så vi ville ha det? På den gamla goda tiden hade det spelade laget så gott som alltid ett 6 mot 5-övertag eftersom motståndarnas målvakt inte blev farlig förrän det egna laget tappade bollen. Detta gjorde att en målvakt kunde utvecklas till en offensiv spelmotor med utkast som skar över hela planen. Idag kan visserligen målvakten kontra iväg en boll, men eftersom spelarna numera backar över mittlinjen likt skållade råttor, blir det oftast kortpass till back. Dessutom är det väldigt svårt att få unga spelare att vilja ställa sig i mål. Om jag minns rätt så var
det en av våra landslagstränare som, under innebandykonventet i Malmö, i våras sa: ”Vi får inte fram de bästa målvakterna i Sverige”

Mitt intryck är att de som idag väljer att ställa sig i mål som unga, har en annan mentalitet än vad som var vanligt förr, och självklart är det inte lika roligt längre. En målvakt kan visserligen inte göra mål (även om det skall ha hänt en gång, med en invecklad studs), men förr kunde en bra målvakt ändå synas i poängligan med sina passningspoäng. Numera är det ovanligt att målvakten överhuvudtaget gör poäng.
Vad man glömde 2005 var att alla lag inte spelade defensivt, framför allt var det inte vanligt på ungdomsnivå. Jag hade innan 2005 aldrig lagt ner speciellt mycket tid på defensivt spel, utan la mitt krut på ett kreativt anfallsspel där målvakten var ett offensivt vapen. Även om jag oftast tränat ungdomslag, så var dessa lag framgångsrika och många av spelarna har fortsatt spela innebandy, vilket bör vara vårt huvudmål.

Vad jag först och främst vänder mig mot var att regeländringen kom för fort och att den aldrig testades på ungdomsnivå. Om jag har förstått rätt så tyckte domarna att det var jobbigt att räkna passar. Ett dåligt argument för att man inte skulle utvärdera ordentligt. Kanske hade det defensiva spelet försvunnit av sig själv utan regeländring, kanske hade det då bara blivit till en fas i innebandyns utveckling.
Mitt konkreta förslag är att man ändrar regeln och åter tillåter tillbakapass. Om inte för alla, så i alla fall i ungdomsserierna. Jag garantera att man då kommer se en positiv förändring mot
ett offensivare spel som ger mersmak.

Fotnot: Krönikan publicerades under säsongen i Innebandymagazinets tidning.