Rapport: Därför slutar flickor idrotta

Under året har en studie genomförts om varför flickor slutar spela innebandy. I fredags presenterades rapporten - med intressanta svar som man nu hoppas att föreningarna ska ta till sig.

Det är Inger Eliasson och Annika Johansson vid pedagogiska institutionen på Umeå universitet som i samarbete med Svensk Innebandy och Innebandyns kompetenscentrum (IKC) arbetat fram rapporten. Syftet är att ta reda på hur flickorna och deras föräldrar uppfattar avslutningsprocessen när man bestämt sig för att sluta spela innebandy.

Resultatet visar att beslutet ofta har med förändringar att göra:
* En ökad prestations- och resultatinriktning
* Förändringar i lagens konstellation
* Nya tränare och förändrade förhållningssätt hos tränaren
* Intresse för annan aktivitet eller idrott
* Brist på tid
* Höga krav på sig själv

Processen uppges ta mellan ett par månader och upp till två år. Här hoppas man nu att innebandyföreningar ska, med bättre kunskap, kunna skapa strategier för att få några att fortsätta spela längre upp i åldrarna.
- Det här kändes som ett avstamp i att verkligen jobba med den här frågan på ett mer organiserat sätt, säger Svenska Innebandyförbundets utvecklingschef Emil Risberg till Innebandymagazinet.se.

Svensk Innebandy hoppas kunna få både fler pojkar och fler flickor att spela innebandy längre, men inser att man behöver skilja på könen när det gäller vissa faktorer.
- I utvecklingsmodellen pratar man om skillnaden i till exempel den fysiska utvecklingen mellan tjejer och killar som man måste ta hänsyn till, men också en psykosocial skillnad i hur tjejer och killar fungerar i grupp och vad som påverkar de sociala delarna som idrott i mångt och mycket är.

Nästa steg blir nu för distrikten och föreningarna att hitta lösningar kring de här frågorna. En nyckel som man kan konstatera utifrån den här studien är vikten av att involvera föräldrarna.
- Jag hoppas det kan bli en aha-upplevelse för föreningarna, då man inte bara har intervjuat spelarna utan också föräldrarna och de bekräftar det som spelarna säger. Det vill säga de är mycket väl medvetna om processen som tjejerna går igenom. Det betyder att de berättar för föräldrarna om deras tankar. Men vad gör våra föreningar för att möta upp det här? Som tränare kanske det är svårt att få fram det här från spelarna. På vilket sätt involverar man föräldrar i föreningen som gör att man kan fånga upp det här från föräldrarna? Det här visar verkligen att det behövs ett sådant samarbete för att fånga upp de här signalerna. Det är något som jag hoppas att föreningarna tar till sig av, just att hitta kommunikationen med föräldrarna.

Läs hela studien "Att sluta med idrott" här

Läs även
Blogg: Följ Svensk Innebandys utvecklingsarbete