Kalle Brännberg och Jorunn Göransson är bara två av alla Pixbospelare som involverar sig i Starcamp. Foto: Fredrik Larsson

2012-07-16

”Världens bästa sommarjobb”

Förra veckan avslutades årets upplaga av Starcamp, som i år hade närmare 800 deltagare från tolv olika nationer som deltog under de fyra veckor som lägret pågick. Magget var på plats för att ta reda på vad det är som gör Starcamp till ett så bra innebandyläger för barn och ungdomar.
- Utmaningen för oss är att vi ska ju göra så bra och så taggande träningspass som möjligt, samtidigt som Starcamp inte ska vara lägret som är för de allra bästa, utan det är ju för alla. Alla ska kunna vara med och köra alla övningar, säger Pixbo Wallenstams Kalle Brännberg till Innebandymagazinet.se.


Fyra fullspäckade innebandyveckor har nu flutit förbi och årets upplaga av Starcamp är nu över. Innebandymagazient besökte Starcamp en av dagarna och fick då en pratstund med de båda Pixbospelarna tillika Starcampledarna Kalle brännberg och Jorunn Göransson.

Nytt deltagarrekord för lägret i år, har man tvingats tänka annorlunda på något sätt gällande upplägg och liknande?
- Ju större det blir ju fler barn blir det ju i omlopp, det känns ju som om de är överallt, så är det ju. Men samtidigt är det positivt för lägret känns mer levande. Det är aldrig så att du går in i en hall och så är den tom. Så kunde det ju vara tidigare men nu när det är paus mellan träningarna så är det folk som är där och spelar som inte har tränat tidigare så det är full rulle hela tiden, säger Kalle Brännberg.

- Skillnaden för oss är det att tidigare har det varit 2 veckor som det varit så här mycket kids och full rulle hela tiden, och nu är det egentligen alla veckor. Och det blir enklare för oss ledare också, för ju fler man är ju roligare blir det. Det är ju roligare att gå och spela beachvolleyboll med tio ungar än om man bara hade varit tre, säger Jorunn Göransson.

Hur tidigt blev lägret fullbokat?
- Det var ganska tidigt tidigare än någonsin faktiskt. Första och andra veckan går ju alltid först, sedan fylls tredje och fjärde veckan på. Det är fler utländska deltagare ju längre in på veckorna man kommer och mer svenskar i början. För precis när skolan slutar så vill de iväg på läger. Vecka ett var ju full redan vid jul. Vecka två i typ februari-mars, säger Kalle.

Då tvingas man väl även att tacka nej till ett antal deltagare också?
- Ja ganska många får vi tacka nej till framförallt vecka ett och två. De flesta familjer planerar att vecka ett och två av lägret, då jobbar mamma och pappa fortfarande och det blir perfekt att lämna iväg barnen. Vecka tre och fyra har alla semester och då vill familjerna kanske göra något annat, säger Jorunn.

Hur tänker man då inför nästa år? Ska man satsa på att förlänga lägret med ytterligare en vecka?
- Ett problem här ute i Mölnlycke är ju storleken, vi har ju inte fler hallar än vi använder. Ledare kan vi säkert lösa, sovplatser likaså och kompetensen har vi men det är just att folk ska träna någonstans. Vi vill ju inte ta in dem till Göteborg utan vi vill ju ha dem ute i Mölnlycke. Och med de förutsättningar vi har så har vi nog maxat nu, säger Kalle och Jorunn fyller i:

- Nu är det ett test för oss och se om vi löser alla fyra veckorna. Gör vi det så, man ska ju inte blicka för stort heller. Gör vi detta jättebra så är det kanske lagom att göra fyra fulla veckor, 800 barn alla är nöjda och glada och Pixbo får ett bra rykte. Istället för att öka till 1000 barn, 200 är missnöjda och Pixbo får ett dåligt rykte. Mer kvalité istället för kvantitet tror jag är ledordet. Sen är det ju det med det personliga lägret som vi vill vara, ju större man blir desto svårare blir det.


Flera glada deltagare i alla åldrar befann sig på Starcamp under sommaren.

Något som är nytt i år är ”Lilla Starcamp”. Hur kom man fram att man ville dra igång med det?
- Vi har haft Redfoxcamp på höstlov och sportlov främst för pixbomedlemmar, och det har varit jättepopulärt så det har funnits en efterfrågan och det är många som söker dispens och vill komma till Starcamp tidigare, men samtidigt har vi många deltagare som sover hemma. Är man under 10 år är man inte så tuff på kvällen. Därför har vi gjort så de som inte kunnat gå på stora Starcamp men som ändå vill spela innebandy får nu en möjlighet i lilla Starcamp, berättar Jorunn.

- Det blir ju även en bra inkörsport. Nu har vi 70 deltagare i lilla Starcamp lite drygt. Som får göra en ”lightvariant” av det och som antagligen drömmer om det stora Starcamp och tänker, ”Gud va kul att få stanna kvar, få vara med på tävlingarna och få åka till Liseberg”, för det säger dem ju. De ser hur de andra barnen har de, de får gå iväg och bada, kasta kubb och busa. Det vill ju de också göra. Så kan man göra det här bra så har vi säkerligen 70 nya barn som vill gå nästa år, fyller Kalle i.

Vad skulle ni säga är det som gör just ert läger unikt?
- Det som jag tror är ganska unikt för vårt läger är att alla vi ledare faktiskt bor här hela tiden och då kan alla deltagare få mer tid med oss. Sedan kanske man inte hinner sitta ner och prata med alla eller spela kubb med alla men bara en highfive när de går förbi kan räcka långt, säger Jorunn.

Ni har ett stort ålderspann på läget. Hur skiljer sig en 10-årings upplägg jämfört med en 17-årings?
- Dels har vi försökt anpassa våra ledare till de olika grupperna. Vi sätter ledarna med stjärnstatusen ju högre upp i ålder man kommer. För de som är yngre vill ju ändå uppåt för då vet de att längst där uppe får man ledare som Calebsson eller Östholm. Ju längre upp, desto mer fys har vi med. Det är som vanlig innebandy. Det blir lite mer allvar lite mer tävling, vi mot dem. Mer vuxet, säger Kalle.

- Sedan har vi också teoripasset som vi också kör med dem minst en gång i veckan. Har man då en grupp med 10-12 åringar pratar man mer om laget. Att det är viktigt att träna, inte äta godis försöka äta mer potatis. Väldigt basic. Är det bra väder kan man gå ut och göra samarbetsövningar för att förstå att man är ett lag. Alla grundstenar som behövs för att hålla på med en lagidrott. Sedan ju högre upp man kommer, får man mer taktiska grejer, olika uppspel och försvarsspel, skillnader på uppställningar.

Vad får nu ut av hela lägret som ledare och vad är det som gör det så bra?
- Gud, jag vet inte var jag ska börja, det är världens bästa sommarjobb helt klart. För mig när jag började var jag ganska ung då var det mycket se och lära och man var helt slut efter en dag efter två träningar. Man utvecklas jättemycket som person som ledare. Tycker man det är kul att vara ledare så är det helt fantastiskt att vara här. Man får hålla i träningar och umgås med alla barn och ungdomar, och det är en speciell starcamp-anda här. Jag tror det är knappt någon som åker härifrån som känner att de har känts sig utanför, utan här är alla med och jag tror vi är väldigt duktiga på att se alla och få alla att känna att starcamp är som en enda stor familj, säger Jorunn.

- Det som är bra kvitto är att ledare tar semester för att vara här, och det måste ju vara bra. Det hade man inte gjort om det var piss. Sen är det utvecklande för mig, jag tar ju bilder och filmar och det utvecklar mig, jag pratar inför hundranittio barn, det utvecklar också. Man får mycket själva. Det och alla glada deltagare gör Starcamp till ett fantastiskt läger, avslutar Kalle Brännberg.

/Fredrik Larsson

Tweet

Kommentera

Kommentarsfälten kontrolleras med viss regelbundhet av Innebandymagazinet och kommentarer som anses störande kan i efterhand plockas bort. Läs mer En person som vid upprepade tillfällen uppträder med osaklig ton eller inte visar respekt för övriga deltagare i diskussionen riskerar avstängning. Detsamma gäller användande av en falsk profil. Kommentarer som anmäls som spam modereras av Facebook och göms automatiskt för den som rapporterar kommentaren.