Magnus Svensson: "Finns ingen återvändo"

Med två VM-guld, tre SM-guld, utmärkelser som "Världens bästa innebandyspelare" och "Årets spelare", är 30-årige Magnus Svensson en av innebandyns största och bästa spelare genom alla tider. Nu talar han ut i en exklusiv intervju om beslutet som vuxit fram under säsongen, om hans starkaste minnen, hur man blir bäst när det gäller och vem som blir Warbergs nye Magnus Svensson. - Jag ser mig själv väldigt mycket i honom och jag tror att han kommer vara i klubben i många år och dra ett tungt lass, säger Magnus Svensson till Innebandymagazinet.se.

När bestämde du dig för att det här var sista säsongen?
- Jag meddelade klubben i julas. Då kände jag att kroppen inte kommer orka mer än den här säsongen. Jag märkte redan i somras efter all rehabträning att det skulle bli kämpigt. Innan jag meddelade klubben så gick jag och grunnade på det i åtminstone en månads tid och det blev lite för min egen sinnesro att lämna ett beslut för att efteråt kunna känna att jag skulle fokusera fullt ut på de tre-fyra månader som var kvar. Hade det blivit bättre på vägen så hade jag inte varit sämre än att ringa och fråga om de ville ha mig tillbaka men tyvärr känns det inte så. Det finns verkligen ingen återvändo.

Men du har ändå gjort en stark säsong i år! Hur har du upplevt den?
- Rent personligen är jag väldigt nöjd med grundserien där jag snittade två poäng per match och kände efter de flesta matcherna att jag hade gjort en bra insats. Slutspelet blev varken som jag eller laget hade hoppats på. Men i övrigt är jag glad att min sista säsong blev som den blev, man visade ändå att man höll fortfarande.

Du måste ha analyserat vad som gick snett mot AIK?
- Med vårt nya spelsystem krävs en mer samspelhet än vad det gör i ett vanligt spelsystem. Tyvärr fick vi tre gubbar skadade på vägen vilket vi inte hade råd med. De två första matcherna kändes det som vi bara slängde bort. Vi gick ner och spelade vanligt spelsystem, med två femmor där inga har spelat ihop tidigare, och ändå gör vi då våra två bästa matcher. Sen var vi helt enkelt för tunna, AIK var tyngre och hade en förstafemma som gick i bräschen. Vi hade en bra första-, andra- och tredjefemma i grundserien men i slutspelet var det ingen femma som levererade och det håller inte.

Hyllningarna har varit många! Måste kännas härligt ändå?
- Det är klart att det gjort det. Det har varit väldigt omtumlande, jag satt med glansiga ögon och tårarna forsade stundtals. Det blev en jobbig men samtidigt rolig kväll i soffan. Man hade vetat om det här länge men jag förväntade mig inte att det skulle bli så här när det blev officiellt. Det är bara att tacka och ta emot, någonstans är det ett tecken på vad man har fått vara med om och det är först nu man kan smälta in allt fullt ut.

Är det någon speciell kommentar som du blivit extra känslosam av?
- Det är allt från nuvarande lagkamrater till gamla, till supportrar, som tar upp gamla grejer man varit med om och som man inte haft på näthinnan även om det funnits där bak. Det blir känslosamt att prata om gamla guld och sådant man fått uppleva. Jag är lyckligt lottad som fått träffa så mycket trevligt folk och fått en bred vänskapskrets som jag inte hade varit i närheten av utan den här resan.

Vad säger familjen om detta nu då?
- Barnen förstår det kanske inte riktigt, fyraåringen förstår lite men tvååringen vet inte vad jag håller på med. Frugan är glad på ett sätt men samtidigt var varken hon eller jag inställd på att det var min sista säsong. Det har vuxit fram och hon har alltid stöttat mig, hon var precis som jag inställd på att jag skulle hålla på i några år till. Samtidigt har hon fått ta emot all skit genom åren och är kanske den enda som egentligen förstått hur kämpigt det varit. Jag har fått ett fantastiskt stöd och utan det hade jag knappt orkat hålla på så här länge. Nu blir det ett nytt liv och det är min tur att ge tillbaka.

Hur mycket har den här plastsporten betytt för dig, vad hade du gjort om du inte haft innebandyn?
- Jag kan inte svara på vad jag hade gjort, det har ju varit 13 elitår men även innan tiden i Warberg så har det här varit mitt liv sen barnsben och hela mitt vuxna liv har jag tillbringat med att spela innebandy, det har varit prio ett i alla lägen. Men det är inget jag ångrar, jag tar med mig alla de här minnena i graven och tror att det är många som hade velat vara i mina skor om de fick byta. Man kan säga att innebandyn har format den jag är idag och förhoppningsvis finns det något gott i det.

Du är en av väldigt få som blivit utsedd till världens bästa spelare (2008) ihop med Anders Hellgård, Mika Kohonen och nu Rasmus Enström. Gissar att det blir något du gärna berättar för barnbarnen?
- Det var en sådan grej som man inte funderade på så mycket när man spelade. Man blev påmind om det ibland och skämtade "ja det var på den tiden man var bra" liksom. Lagtitlarna går före allting men det är klart att det här är den största utmärkelse man kan få personligen, så den är jag oerhört stolt över. Det är bara kolla vilka namn det är på listan, det är inga dussinlirare. Enström är väl ingen legend ännu men kommer vara det när han slutar och de andra två känner alla som kan lite om innebandy till. Det är häftigt att vara på samma lista som de gubbarna.

När kände du dig egentligen som allra bäst under karriären?
- Det var 2008 när jag fick den utmärkelsen. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, det blev mål. Så kändes det. Och inte bara i klubblaget utan även i landslaget hade jag ett fantastiskt år. Sen att få kröna det med SM-guldet i Globen som var det sista som hände, att avgöra på straff, och att sedan bli utsedd till Sveriges och världens bästa spelare, det är svårt att toppa det. Det kan inte bli bättre än så.

Det här med att vara bäst när det gäller. Vad är hemligheten bakom det, hur gör man?
- Jag har alltid haft inställningen att vilja vinna och när det gällt som mest så har det också varit som mest roligt. Sen att kunna bli hjälte är få förunnat. Tror även där att många hade velat vara i mina skor någon gång. Det är häftigt att vara just den som avgör. Sen tror jag det är medfött, jag kommer från en familj där farsan var en talang i allt han gjorde, så man får väl tacka dem. Vissa grejer kan man träna upp men sen tror jag att omgivningen har varit nyckeln för mig, jag har haft förutsättningarna för att få vara den som avgör. Jag har stått längst fram och petat in bollarna men det är aldrig någon som kommer ihåg assisten. Jag är lyckligt lottad att tränarna har satt mig i den rollen och samtidigt fått ut max av mig. Det finns många personer att nämna bakom min framgång och de vet vilka det är.

Finns det några hemligheter du kommer lära ut till Warbergkidsen nu när du lagt av?
- Jag har aldrig byggt min spelstil på finess eller finlir, det har jag inte kunnat. Jag skulle vilja säga att jag är en träningsprodukt. Sen kan man bli bättre på saker under resans gång men framförallt så är det att ha rätt inställning och träna hårt, då kan du komma mycket längre än att bara vara talang och glida på den vågen. Jag ser hellre spelare som har mindre handleder och mer hjärta och som sen blir bättre på andra saker i efterhand. Jag har aldrig haft den bästa tekniken eller speluppfattning utan jag har byggt mitt spel på inställning och styrka. Det krävs ett jävla jobb för att ta sig dit om du vill bli bäst och du måste träna för att komma dit.

Du har avgjort tre SM-finaler och en VM-final, alla i Globen. Om nu SM-finalen flyttas tillbaka dit nästa år och Warberg går till final - ska vi verkligen tro på att du kan stå tillbaka från att ha en avgörande roll?
- Jag får väl slänga in två proteser i höfterna och köra en match till då (skratt). Globen har varit min arena. Nä men jag får väl försöka lura mig ner i båset på något sätt så jag i alla fall får vara med om det.

Vilket av dina många mål har varit det skönaste att göra?
- Får man välja ett straffmål? Den är svår att ta ifrån, när jag avgjorde SM-finalen 2008 mot AIK. Hur det byggs upp i en final, med straffläggning och allt.

Vad minns du från hur du tänkte under de sekunderna?
- Jag hade bara en straff i huvudet, det var den enda jag kunde göra. Egentligen var jag en usel straffskytt. Jag minns att jag hänger mig över klubban och tänker "se nu inte så jävla nervös ut, se cool ut", sen vet jag inte om jag var så nervös egentligen. Jag gick fram och gjorde min grej, tittade inte ens på målvakten utan jag visste vad jag skulle göra och den satt där den skulle.

Du har sagt att finalförlusten mot Storvreta 2011 är ditt tyngsta minne. Vad minns du från det?
- Ja det får man säga, den förlusten satt i fruktansvärt länge. Vi gjorde en jättebra match men vi fick väl igen i straffläggningen för vår straffvinst 2008. Man har varit med om att både vinna och förlora och det var ett grymt sätt att förlora på men man vet spelets regler. Det var bara jävligt jobbigt.

Vad tror du om resten av slutspelet i år. Falun, Storvreta, AIK och Pixbo är kvar. Vilka tar guldet och varför?
- Jag tror ingen kan hota Falun. De känns lite som vi gjorde under våra guldår, liksom jävligt homogena och en bra mix av spelare. De har en spets som inget annat lag. Det ska nog mycket till tror jag om inte de ska ta det…

I december spelas VM i Göteborg. Har du inte haft några tankar alls på att kunna satsa mot det, med tanke på din fina säsong?
- Nej, nej, nej. Jag märkte efter Jan-Erik Vaara tog över som förbundskapten att jag inte var en del av hans tänk. Det har inte funnits några intentioner att de tänkt ha med mig och då har jag kopplat bort det. Sen hade jag aldrig klarat av en VM-turnering igen.

Warberg IC, som ligger dig så varmt om hjärtat. Vad kan du berätta om klubben som varit så framgångsrik? Vilka förtjänar de största hyllningarna?
- Framförallt allt folk som gör allt i skymundan. Jag har haft förmånen att vara anställd men det finns andra som lägger lika mycket tid och inte får en krona för allt jobb. Det känns extra kul för dem när man har gått långt, framförallt de åren vi vann. Vi gick från att nästan gå i konkurs till att plocka flera guld och det var de här personerna som räddade föreningen. De förtjänar beröm.

Du har sagt att Mathias "Bult" Larsson är den bästa du spelat mot, på träningarna. Men om du tittar i motståndarlag som du haft och de backar du tampats mot. Vilka har varit de svåraste att möta?
- Det finns oändligt många som har utmärkt sig på olika sätt. Peter Fischerström var ett defensivt geni och jobbig att möta. Henrik Quist var alltid jobbig och Martin Östholm också med sitt offensiva spel, sen kanske man gillar att möta honom på ett sätt då han kan vara sämre bakåt. Det finns många att nämna. De man har bäst koll på är de man tränat med och "Bult" är jag glad att jag inte hade i motståndarlaget.

Vad tror du om Warbergs framtid som klubb?
- Vi inledde en generationsväxling det här året och nu blir det ännu mer nästa år när både jag och Jimmy slutar som varit i klubben i över 25 år ihop. Nu finns det bara en kvar, Jocke Andersson, från guldåren och sen fylls det på med nytt folk. Det gäller att ha tålamod, det här spelsystemet är inget som sätter sig över ett år. Det blir kanske inte SM-guld nästa år men på sikt ska vi vara däruppe igen. Nu har vi haft tre sämre år och det är ingen situation som någon av oss gillar eller är vana vid.

Ni har som sagt några yngre herrar i laget. Vem blir näste Magnus Svensson?
- Sebastian Welin-Odeback har världens inställning och säkert bättre teknik än mig, men det är inte det som utmärker honom utan hans kämpaförmåga och näsa för mål. Sen har vi inte likadan kroppsbyggnad men jag ser mig själv väldigt mycket i honom och jag tror att han kommer vara i klubben i många år och dra ett tungt lass. Han har gått in i år och gjort det väldigt bra under sin rookiesäsong och går en ljus framtid till mötes.

Men vi har förstått att du inte är beredd att ta på dig någon typ av ledarroll i laget?
- Nej jag känner i dagsläget nu när jag tagit det här beslutet att jag måste ägna tid åt familjen. Jag vill inte lägga varje helg på att åka iväg och vara borta. Som det ser ut nu i alla fall, sen får vi se vad som händer men att bli tränare är inte aktuellt i dagsläget. Jag har mycket tankar och idéer men jag känner inte att jag vill lägga den tiden, det kräver nästan ännu mer tid än som spelare. Sen får vi se vad som händer med åren.

Läs även
Profilerna om Magnus: "Går aldrig att ersätta"
Twitterhyllningar: "Bäst när det gällde"
35 bilder: "Stål-Manges" karriär
BOMBEN: Magnus Svensson lägger av
TV: 5 höjdpunkter från Magnus Svenssons karriär


På omslaget: Magnus Svensson
Magnus Svensson leker med backarna (nr 39, 2004/05)
Magnus Svensson - finalens hjälte (nr 46, 2004/05)
"Min superkraft är att jag avgör stora finaler" (nr 54, 2005/06)
Årets forward: Magnus Svensson (nr 71, 2007/08)
Nu är Stål-Mange bäst i världen (nr 73, 2007/08)
Svensson: Så blir du lagets skyttekung (nr 80, 2008/09)


Här fick Svensson sitt genombrott
Magnus Svensson var säsongen 2001/02 en stekhet kandidat till utmärkelsen Årets rookie - då han sensationellt tog en ordinarie tröja i Warberg.