Fula tacklingar en farlig trend inom innebandyn?

Ett par omgångar in i årets säsong av Svenska Superligan kan vi konstatera att flera tacklingssituationer redan har blivit omdiskuterade.

I november 2016 skrev Ulf Andersson, ordförande i Partille Innebandy, det öppna brevet ”Lirarnas sport - snart ett minne blott”. Han menade att man på senare år har sett en farlig utveckling inom innebandyn med alltför många fula tacklingar, som inte sällan leder till allvarliga skador.
- Farten ökar och i kombination med bristande respekt för motspelare och illa tajming har vi nu börjat få skador på elitnivå och beteendet smyger sig ned i åldrarna. Detta vill Partille Innebandy inte se, skrev Ulf Andersson. Läs öppna brevet i sin helhet här.

Tre år senare är problematiken fortsatt stor, menar Andersson.
- Det är två debatter som förs. En debatt är att man måste få spela fysiskt spel och röra varandra, men jag tycker inte att det handlar om det. Det handlar om att man ser våldsamma satsningar mot spelare som inte har blicken uppe, ofta ”blindside”. Jag har haft spelare som fått knäskador när de inte står helt i balans på ett ben och förvisso har boll, men som inte är rättvända och får kraftiga smällar som gör att de drar korsbandet. Har också sett situationer på ungdomsnivå där spelare får rejäla smällar mot huvudet, säger Ulf Andersson till Innebandymagazinet.

På sin Facebooksida skrev Andersson nyligen ett inlägg angående SSL-premiären mellan Kalmarsund och Helsingborg, där han reagerade starkt på den smäll som Kalmarsunds Gustav Bäckstedt fick från Helsingborgs Arvid Friberg. Igår var det en annan situation som fick stor uppmärksamhet när Kalmarsunds Marcus Johansson blev liggande i smärtor efter en tackling från Pixbos Martin Ojaniemi.
- Problemet kvarstår i allra högsta grad. Det finns en kultur i att inte vilja fördöma det. Jag har sett egna spelare som gjort den typen av tacklingar och jag är den första att fördöma om egna spelare gör det. Jag tycker det är mer en ledarsak än en domarsak.

- Sedan tycker jag i och för sig att det har varit lite större medvetenhet om det. Det finns i alla fall diskussioner. Jag tycker tacklingen som ni visade upp på er hemsida i matchen Kalmarsund-Helsingborg är ett ganska bra exempel på sådana som inte ska delas ut.

Ulf Andersson såg även en försäsongsmatch mellan Höllviken och Pixbo Wallenstam där det smälldes på ordenligt.
- Jag tror någon spelare fick en hjärnskakning där. Jag tycker inte innebandyn ska vara en sport där spelare lämnar planen med hjärnskakning. Snart tror jag seriöst att vi måste skaffa oss huvudskydd. Och då pratar jag inte hjälm. Inom konståkningen har de något band runt tinningarna när de åker.

- Jag har ingen fakta statistiskt men ser kontinuerligt sådana här smällar. Och jag kan inte minnas att man såg det på 90-talet eller början på 00-talet. Det är något som kommit sista fyra-fem-sex åren. Och det flyttas ner i åldrarna, jag såg det i en P05-match förra året. Det är inte en bra utveckling. På elitnivå klarar sig spelarna bättre, de är bra tränade och kan stå emot på ett annat sätt, men annat är det med ungdomsspelare som är 13-14 år.

- Sedan vill jag trycka på att det inte har att göra med om man ska spela fysiskt eller inte. Jag tycker man kan spela fysiskt och med respekt. Som det känns i de här situationerna visar man ingen respekt, utan man ”passar på”. Sedan finns det förmildrande omständigheter. Spelarna blir större och större, nu är det många som är 190 centimeter långa och mer, och spelet går fortare. Så var det inte heller för 10-15 år sedan.

- Men spelsättet har också förändrats. Nu bygger spelet mycket mer på att man står lågt och spelar aggressivt. 2-2-1-spelet bygger mycket på att man ska dubbla i hörn och så vidare. Det är mer fysiskt spel än det var förr. Tidigare pointade man upp och ägde boll på ett annat sätt. Sedan tror jag inte att ”spelare X” gör det här medvetet match efter match, det handlar inte om den enskilda spelaren, att det skulle vara tre spelare som gör detta jämt. Utan det är mer en trend som går. Och det känns som en farlig trend. Jag tycker vi ska behålla innebandyn som ”lirarnas sport”, en sport för alla. Premiera sköna handleder och det som gjort sporten attraktiv.

Du upplever i alla fall att de här sakerna börjar diskuteras mer?
- Ja, det pratas mer och mer om det men fortfarande tycker jag att man måste lyfta blicken lite. Om jag som sportchef i Partille Innebandy ser mina spelare göra den här typen av tacklingar så kommer jag fördöma det, det kan jag garantera. Det är något man måste ta upp och diskutera. Alexander Rudd i Storvreta är ett bra exempel, han är någon hjärnskakning ytterligare ifrån att lägga klubban på hyllan, och det är ju ingen som vill se det.