"Oavsett färg så ligger mycket ansvar på tränarna"
Foto: Robert Edlund
Landet runt

”Alltjämt stort problem med många spelare som försvinner”

ANNONS

Vad ser man för resultat av Svensk Innebandys Utvecklingsmodell i Stockholm? Så här tycker några av ungdomsledarna.

För cirka sju år sedan introducerades Svensk Innebandys Utvecklingsmodell. En långsiktig modell för idrottsutövande, med träning, tävling och återhämtning, baserat på utvecklingsfaser kopplat till biologisk snarare än kronologisk ålder. Sedan dess har det vidtagits flera åtgärder i tävlingsstrukturen för att rimma med modellen, både på riks- och distriktsnivå. En av målsättningarna har varit att fler ska spela innebandy längre.

Vilka effekter ser man av utvecklingsmodellen idag? I vilken utsträckning har SIU-modellen följts i klubbarna, bland annat när det gäller att undvika ”toppning”, och är det färre som väljer att sluta?

I Stockholm införde man en SIU-anpassad tävlingsstruktur på pojk- och flicksidan 2015/16. Daniel Skantze, ledare i Täby FC P02/03, tycker inte att modellen fått fullt genomslag ännu.
- SIU-modellen är absolut en bra idé i grund och botten men hittills tycker inte jag den fallit väl ut. Tror det råder en viss okunskap i föreningar om vad SIU egentligen innebär och där måste förbundet ut och jobba i föreningarna mer. Varje förening kan inte själva bestämma vad SIU är för dem, utan det måste finnas striktare linjer från förbundets sida. Sen måste man också klargöra vad som gäller om klubbarna inte följer SIU och vad räknas som att följa SIU-modellen, och vad räknas som att inte följa den, det måste det pratas mer om. Vill vi komma bort från stort manfall på spelare som slutar, ingen toppningar lågt i åldrarna, måste förbundet göra mer. Inte bara sätta ihop en modell och sen lägga över ansvaret på föreningarna. Förbundet har en stor och viktig roll att klubbarna får den bästa möjliga utbildningen för att kunna följa SIU, menar Skantze.

Björn Larsson, ledare i Hammarby F03-01, ser en brist på bra ledarskap.
- Jag anser att det alltjämt är ett stort problem med många spelare som försvinner på flicksidan. Det är alldeles för få lag där många ledare inte verkar förstå vikten av det sociala för tjejerna. Nu är det svårt när vi är beroende av ideella krafter och att kraven på ledarna blir därefter, men jag anser att oavsett färg så ligger mycket ansvar på tränarna. Det är de vuxna som hetsar oavsett även om vi i Hammarby har turen att ha bra föräldrar som är mer fokuserade på tjejernas välmående än resultatet. Det bästa med nya systemet är att vi kan nyttja spelarna i en serie beroende på deras kunskaper och inte ålder, framförallt på tjejsidan där det kan vara tunt att få ihop en ren årgång.

Charlie Edman, ledare i Salems IF JAS/HJ/P02, är överlag positiv även om han tycker att det behöver gå fler år för att se de riktiga effekterna.
- Vi i Salem följer SIU-modellen och föreningen har en klar målbild av hur den vill att det ska fungera i praktiken. Jag tror dock att det har gått för få år för innebandyförbundet för att kunna göra en ordentlig utvärdering om den har funkat som den är avsedd att göra. Jag har ingen tydlig koll på hur statistiken ser ut när det gäller om spelare som slutar med innebandy har minskat eller inte, men jag tycker generellt sätt att det är bra att nivåindela istället för att enbart se på spelarens ålder.
Den här artikeln handlar om: