Reine Sjödin: Vart har ”tillsammans” tagit vägen?

Vart är SSL-innebandyn på väg? Domarcoachen Reine Sjödin tar bladet från munnen och är orolig över den negativa utveckling han sett under hösten.

Kollisionen mellan Johan Roos i Växjö och Tobias Gustafsson i Linköping i slutet av gårdagens SSL-match väcker reaktioner. Inte minst mot Roos, som många menar var alldeles för brysk i sitt agerande, och mot domarduon som friade tilltaget.

SSL-domarcoachen Reine Sjödin ställer frågan om det här verkligen är hur vi vill att innebandyn ska spelas. Han menar att det fula spelet har eskalerat. Antalet matchstraff och femminutersutvisningar har blivit fler.
- Nu får man som förening, lag och enskilda spelare börja ta sitt ansvar. Fortsätter det så här så kommer fler spelare bli allvarligt skadade. Det kan inte bara ligga på domarna och att det är deras ansvar att beivra sådant här. Visst, vi kan absolut göra det, men då kommer det sluta med att vi springer runt och drar massa röda kort, säger Sjödin till Innebandymagazinet och fortsätter:

- Det är väl inte rätt väg. Varje enskild individ som håller på med den här idrotten måste faktiskt ta ett eget ansvar. Det är många, inte minst SSL-tränare, som hör av sig till mig och undrar vad som är på väg att hända, och frågar varför inte vi i domarkåren tar ett ansvar. Jag tycker att vi gör det, men så fort vi tar ett rött kort så får vi skit för det också.

- Tar vi ett exempel från igår med Växjöspelaren som får matchstraff - jag frågar mig, vad är hans syfte? Det är en fråga jag vill ställa öppet till Växjö och tränaren Niklas Nordén. Just i den här matchen tycker jag att det är Växjö som inte tar sitt ansvar. Var är medmänskligheten? Ska vi avsiktligt gå in för att försöka skada? Det är så jag ser det. Vart finns det mänskliga ansvaret?

Sjödin refererar även till det öppna brev från Partille IBS som pekar på att lirarnas sport snart är ett minne blott.
- Det är som det var i NHL för ett antal år sedan, när de slogs mer än de spelade hockey. Jag tror att det är många innebandyentusiaster som hellre vill ha den här tekniska sporten. Jag hör flera som tycker att det är en annan nivå i VM, att man får spela mer fysisk innebandy där, och att det skulle ge mer publik om vi hade samma nivå i SSL. Jag tror tvärtom. Sänker vi nivån, höjer tempot, har schysstare närkamper och låter våra tekniska profiler komma fram - det tror jag drar mer publik. Drar man en parallell till hockeyn igen så minns man gärna tillbaka på gamla Sovjetunionen och deras superfemma, då var det kul att titta på hockey. Jag tror det blir samma sak i innebandy. Vi ska absolut inte dra ner på tempot eller intensiteten, men de fula tilltagen och fegheten hos många spelare måste bort.

Hur ser du helst att klubbarna tar tag i det här?
- Nummer ett är att de ska ta sitt ansvar och se till att innebandyn når dit majoriteten vill. Att få ”lirarnas sport”. Visst ska det vara fart och fläkt, men de fula tilltagen måste bort. Sedan måste man sluta lägga ett jätteansvar på domarna. Visst, när det är match har domarna störst ansvar, men som ledare måste man också ta ett ansvar om man vet att man har spelare som ibland går över gränsen. Vi har också fått videogranskningen i år, vilket gör att det inte är föreningen som avgör om situationer ska skickas till Juridiska Nämnden eller inte. Det är videogranskaren som fattar det beslutet. Om föreningarna tycker att något är riktigt, riktigt allvarligt, anmäl det inte. Skicka det till videogranskaren. Det är ju en part mittemellan allihopa.

Ett gemensamt ansvar är något som Reine Sjödin efterlyst länge och påtalade redan förra året, både i media och på en mittsäsongsträff med alla SSL-lag.
- Vi sa att vi måste göra det här tillsammans. Men min fråga är - vart har det här ”tillsammans” tagit vägen?

TV: Se den uppmärksammade situationen från igår: