Forwarden Jesper Sankell trivs med att vara tillbaka i Växjö.

Skadefri Jesper Sankell njuter av tillvaron

ANNONS

Ikväll ställs Växjö inför en tuff uppgift då man ställs emot Pixbo Wallenstam på bortaplan. Jesper Sankell berättar om vad som blir extra viktigt i en sådan match, hur det är att spela många matcher på kort tid, hur han utvecklats från sin förra sejour i Växjö samt hyllningen till kedjekamraten.

Tung förlust i söndags hemma mot Dalen, hur upplevde du matchen?
- Det var en väldigt jämn match, man märkte att lagen hade lärt känna varandra sedan förra säsongen. Sen avgörs det ju sista tio i tredje perioden, fram tills dess tycker jag det är tillknäppt, väldigt jämnt och det kunde egentligen gått åt vilket håll som helst. När de lyckas göra några enkla mål i tredje så blir det ju uppförsbacke och det känns inte riktigt som att vi har energin för att studsa tillbaka. En rättvis seger för Dalen i slutändan.

Vad saknades hos er för att avgöra matchen som var så jämn länge?
- Det kändes inte som att vi var tillräckligt mycket “där” för att skapa riktigt farliga målchanser och det finns väl många olika möjliga orsaker till det, men ibland så är man inte påkopplad och då gör man inga mål på den här nivån. Speciellt inte mot ett så bra defensivt lag som Dalen med Måns i mål som är en erkänt bra målvakt dessutom.

Pixbo härnäst, ett bra lag med mycket skicklighet. Vad blir extra viktigt?
- Jag tror det handlar om att täcka mycket skott. Pixbo brukar vara bra på och vilja att ha mycket boll, så utan att veta vad Niklas har för gameplan så brukar det funka när man drar hem styrkorna lite mot Pixbo. Jag tycker personligen det är roligt att möta Pixbo, de spelar en anfallsglad och rolig innebandy. Jag tror det viktigaste blir att vi lyckas studsa tillbaks mentalt, vi har ändå inlett säsongen helt okej prestationsmässigt så det finns inte så mycket att fundera på utan att gå ut och köra på.

Du ser fram emot att täcka skott?
- Ja, jo, det brukar vara roligt faktiskt att täcka skott mot skottglada lag för då vet man ofta att man kommer få roliga spelvändningar och sådär och jag är väl lite av en tvåvägsforward som gillar att både sätta det defensiva som det offensiva, det ska inte släppas in mål men det ska göras framåt liksom.

Det är mer matcher och tätare matchande än någonsin, hur är det för er spelare?
- Det är kul! Normalt sett brukar man hinna reflektera ganska mycket mellan matcherna då det ofta varit en vecka emellan. Nu hinner man inte grotta ner sig för mycket i detaljer utan man tar upp det som varit bra och dåligt, sen är det bara att gå vidare till nästa fight. Givetvis jobbar vi med detaljer på träningarna, men kanske mer då i vårt egna spel. Samtidigt är det klart att det är tufft och slitsamt, men hade du ställt den här frågan om fem år hade det bara varit positiva saker tror jag, innebandyn behöver fler matcher.

Du har sagt vid tidigare tillfälle att du “kommit hit för att göra poäng”, något du verkligen gjort såhär långt under säsongen. Vad känner du fungerar för dig just nu?
- Tanken när jag sa det var att får jag bara vara skadefri så vet jag att jag är en duktig spelare liksom, och skadefri har jag fått vara nu och det är egentligen det enda jag går och tänker på, att jag ska hålla mig skadefri och så kommer resultaten därefter. Nu har jag fått vara skadefri och jag njuter av min innebandy, jag ska inte hymla om att jag är i bra form men det grundar sig i att kroppen svarar bra och att mina knän mår bra. I år har väl tanken inte varit heller på att leverera poäng, men det blir ju en oerhörd avsaknad av André nu när han är skadad och då tänker man lite mer på att leverera. Samtidigt ser jag bara mig själv som en vänsterforward och jag spelar mitt spel och får jag bara vara skadefri så vet jag att jag kommer ha kul på banan och ha kul med grabbarna i laget. Att jag gjort poäng kommer i andrahand, men det är klart att som forward boostar det självförtroendet lite när de trillar in.

Det är din andra sejour här i Växjö, känner du att du utvecklats jämfört med sist du var här?
- Ja det gör jag, framförallt på det personliga planet. Nu har jag ett jobb som jag trivs med och jag har fått mer fokus på rätt saker, jag bor med min flickvän och vi har haft det stabilt och bra nu i två år. Det känns verkligen att det personliga planet med jobb och flickvän fungerar bra och då blir det enklare att gå ut på banan och känna harmoni där. Samtidigt har jag så här långt fått bukt med skadeproblemen vilket spelar in givetvis, jag har ju brottats med det i ett bra tag nu.

Först bröderna Roos, sedan kom bröderna Ahlroth och nu även bröderna Sankell. Hur är det att spela i samma lag med brorsan på allra högsta nivå?
- Det är självklart kul! Jag tycker Josef hör hemma här och han har redan visat att han bidrar med både vinnarskalle och han har fått göra mål och sådär, han har tagit vara på chanserna han har fått tycker jag. Jag hoppas Niklas och Gunde (Christian Guntsch) ser det jag ser i honom och att han blir kvar i alla fall säsongen ut. Jag tycker att han bidrar med fantastiskt mycket, både i omklädningsrummet och på banan. Sen blir ju bredden på truppen avgörande en säsong som denna och Josef bidrar till den, oavsett om han är bänkspelare, på läktaren eller om han spelar så spelar det ingen roll, han bidrar oavsett som en riktigt bra lagspelare!

Inför matchen mot Pixbo, förutom kollektivet, finns det någon spelare hos er som du vill lyfta fram som extra het?
- Ludde (Persson) som nu när jag spelat med honom och Valle i vissa matcher hamnat lite i skymundan, men han är bland de bästa centrar jag någonsin spelat tillsammans med och som finns i det här landet tycker jag. Han kanske inte alltid får cred för det jobb han lägger ner på banan, men han är oerhört strategisk och smart i sitt spel och en riktig pådrivare och riktigt bra kompis dessutom! Det är en kille man älskar att ha i sitt lag!