Falun förlorade den sjunde och avgörande matchen mot de kommande svenska mästarna Storvreta i semifinalen.
Foto: Calle Ström

Starkare Falun ska ta tillbaka tronen

ANNONS

Efter tre raka SM-guld fick Falun se sig besegrade av Storvreta ”redan” i vårens semifinal, och analyserna kring varför gulderan tog ett (tillfälligt?) stopp haglade. Thomas Brottman, som tränat laget sedan 2013, har naturligtvis en klar bild av det hela.

- Det var rätt tydligt att det fanns en del som inte orkade att spela match varannan dag under slutspelet. Vi har lagt upp ett träningsschema för att de ska klara av det. Men det var tydligt att vissa inte skött sin träning.

Lämnar ni mycket frihet under ansvar till spelarna?
- Vi har gjort det lite under många år, där vi byggt upp en viss kultur som innefattar att de ska kunna sköta kropparna själva. Naivt nog har vi tydligen trott att det ska funkar år efter år: det känns inte som om det gjorde det i år.

Hur vill du beskriva den träningskultur som du har varit med och byggt upp?
- Vi har jobbar rätt tight med Karin Torneklint, förbundskapten för friidrottslandslaget. Hon har ett sätt och tänk som präglat det vi håller på med. Vi har inte bytt så många spelare, så de flesta spelarna har arbetat med det upplägget och övningarna under lång tid. Det har varit mycket intervall- och speedträning, men också lite grenspecifikt för innebandyn. Det har hjälpt oss till tre guld, så något rätt har vi gjort. Men nu har vi kanske hamnat i en slags hybrisbubbla.

Som du själv säger har ni tagit tre guld på fyra år – är det då läge att kasta om allting och sätta en helt ny träningskultur?
- Man behöver inte göra om allting, men vi behöver kanske få in lite nya röster och nytt blod i form i annan sorts träning, så det blir en nytändning på vissa håll. Men vi tror fortfarande på själva grundtänket – det har funkat bra när saker och ting görs. Men där har det fallerat, då måste vi ledare kliva in och vara med mer i varje moment.

De här spelarna som du pratar om, som inte klarat av den fysiska delen, hur kommer ni gå vidare med dem specifikt?
- Det handlar inte om enskilda spelare: även våra bästa spelare var bättre tränade året innan. Det var VM-år och alla var i jävligt bra form, och gjorde många bra saker i sitt individuella träningsupplägg. Dit vill vi komma tillbaka. Den största skillnaden kommer vara att vi kommer vara på dem mer, och ha mer kontroller över vad de håller på med.

Du själv har ju en diger innebandybakgrund under flera årtionden. Hur tycker du fysträningen skiljer sig idag, jämfört med tio år sedan?
- Det är natt och dag. När jag var i Balrog i slutet på 80-talet körde vi extremt hårt, vi gick i bräschen där. Det var många hockeykillar i vårat lag vilket präglade vår försäsong där. Men rent generellt så har innebandyn hittat en kravspecifik profil som är lättare att jobba mot. Det ser bra ut! Samtidigt finns det fortfarande spelare i motståndarlagen som inte ser ut som elitidrottare, varken kroppsmässigt eller i koordinationen, men som fortfarande klarar av att spela en seriematch i SSL på något vis. De finns enskilda spelare i serien som ser sämre ut där. Men det har blivit bättre, förr kunde man mer eller mindre springa med ett enpack på magen istället för ett sexpack.

Tycker du att det har funnits fall i landslaget, med spelare som ”inte ser ut som elitidrottare”?
- Där får man ge Jan-Erik Vaara (herrförbundskapten) cred. Han pratar mycket om fys och träningen. Det har skärpts till och vi har fått en bättre struktur. Det blir svårt för otränade spelare att klara av landslagets spel. Spelet blir snabbare och då gäller det att man klarar av att sköta sin kropp!