Vaara: "Stor skillnad på landslag och klubblag"
ANNONS
Tema: Tränare. Som spelare gjorde han landslagsdebut som 17-åring och vann både SM-guld och VM-guld. Som tränare gjorde han succé med Karlstad innan han tog över som förbundskapten för damlaget och nu senast herrlandslaget. – Jag måste säga att det är en väldigt stor skillnad på att vara klubblagstränare och landslagstränare, säger Jan-Erik Vaara till Innebandymagazinet.se.
Herrlandslagets förbundskapten Jan-Erik Vaara har en fantastisk meritlista under sin innebandykarriär och senast vann han VM i Schweiz. Tränarkarriären har gått spikrakt uppåt sedan han tog över Karlstad.– Som klubblagstränare kan du följa en spelares utveckling på ett betydligt vassare sätt. Man kan också utveckla en spelare genom en analys och en dialog. Där får man ställa krav med tydliga förväntningar under en längre tid.
– Som landslagstränare har man inte den möjligheten på samma sätt. Man får komma ihåg att landslagsspelare är produkter av en klubblagsverksamhet.
Vad tycker du är viktigt hos en tränare?
– Jag har ju själv haft många tränare genom åren i olika sporter och det finns spelregler från tränaren och klubben som man måste hålla sig till. Man ska ha en kravbild på en spelare och det är tränarens uppgift att hålla sig till den.
– Sedan ska man vara intellektuellt flexibel och inse att man måste kunna växla spår med taktiska bitar och spelsystem, Man måste vara observant och öppen för att det finns andra vägar att vandra än vad man bestämt tidigare. En annan sak som är viktigt att ha är personkännedom, man måste ha lite koll på hur grupper fungerar.
Har du ändrats mycket sedan du blev landslagstränare?
– Jag har blivit mjukare i min framtoning de senaste två åren. Jag har varit ganska principfast och kompromisslös tidigare, både på gott och ont.