Gittan: "Rönnby bättre än Djurgården"

Seriespelet går vidare och slutspelet närmar sig med stormsteg. Grundserien i all ära, det är de jämna och tuffa slutspelsmatcherna som är grädden på moset. Jag tror att de åtta lagens om ligger på slutspelsplats nu, även gör det när serien är färdigspelad. Huddinge får gärna motbevisa mig, för det skulle vara uppfriskande att få in ett nytt lag i de åttas gäng. Det skulle i sådana fall vara Pixbos plats man tar. Vi får väl se.

Till onsdagens match direkt. Djurgården-Rönnby webbsändes hos Svenska Spel, som också ska visa en hel del dammatcher (och herr) framöver. Det gläds vi åt! Det är också meningen att jag ska debutera som expertkommentator i några av matcherna som sänds. Av den anledningen valde jag att inte se DIF-Rönnby på plats i Sjöstadhallen, utan se och lära mig av den rutinerade kommentatorn Stefan Edberg. Det gick utmärkt för honom och Peppe Eng som bildade studiopar. Edberg har bra koll på damerna vilket märktes. Jag instämmer med i stort sett alla hans analyser under sändningen, men här kommer mina tankar i pränt.

Bägge lagen kom till matchen med bra formkurvor och jag förväntade mig en tight och tuff match där lagen ville spänna musklerna inför det kommande slutspelet. Nu blev det ju inte alls så. Djurgården underpresterade och Rönnby hade stenkoll på händelserna. Det blev bortavinst med 5-2 och segern var egentligen aldrig hotad, även om DIF spelade upp sig i den andra perioden.

Jag vill inte ta ifrån Rönnby deras prestation, men jag har sällan sett Djurgården så bleka. Många spelare agerade blekt, däribland etablerade spelare som Emelie Lindström och Ranja Varli. Jag såg fram emot att se Hermine Dahlerus i denna match, men hon var osynlig och möjligen beror det på den magsjuka hon drog på sig i helgen när hon också missade Pixbo-matchen. Överhuvudtaget tror jag DIF:s tuffa spelschema med fem matcher på 13 dagar tog ut sin rätt mot Rönnby. Det var tunga ben och tröttheten påverkade spelbeslut när enkla misstag begicks. Som DIF-tränaren Tony Forsberg uttryckte det: ”Internt kallar vi det vår NHL-period”. DIF har själva godkänt spelschemat och det kanske inte var det bästa för lagets tunna trupp.

Sandra Mattsson är som jag skrev senast, på väg tillbaka efter sin knäskada. Hon satt ombytt på DIF:s bänk men fick ingen speltid. Djurgården behöver henne i fin form och tänk att vi kan få se förra säsongens succékedja återförenas: Lindström, Dahlerus och Mattsson.

Rönnby då. Det finns inte mycket att anmärka i spelet hos bortalaget. Jag tycker att de spelade taktiskt fulländat genom att krympa ytorna och göra det ytterst svårt för DIF att ta sig in i Rönnbys zon. Man satsade på kontringar och tränare Stefan Lindgren kommenterade: ”Djurgården trivs inte i egen zon, de har svårt att sortera in spelare”. Även Madde Backlund ansåg att DIF:s svaghet låg i försvaret: ”Djurgårdsbackarna kan vara lite tunga”. Kanske inte särskilt snälla eller ödmjuka ordalag, men i denna match var DIF-försvaret illa ute vid flera tillfällen, medan Rönnbybackerna med duktiga Sanna Scheer i spetsen, gjorde det mesta rätt.

En skillnad lagen emellan var också målvaktsspelet. Rönnbys Mirja Viklund tvingades inte till några jätteräddningar, då DIF-avsluten var alldeles för lama. Rönnby hade inte så där supermånga fler avslut än DIF, men de som vaskades fram hade Emelie Frisk väldiga problem med. Madde Backlunds 1-0 kom till efter ett skott av Helena Lundqvist Cabrera där Frisk hade fri sikt, men som hon lämnade retur på. ”Lunkans” 3-1 var ett skott som Frisk inte lyckades hålla och där Lunkan själv slog in returen. Frisk gjorde ett osäkert intryck och målvaktssidan hos DIF har inte övertygat vilket säkert smittar av sig på försvaret. Det måste man få bukt med om man ska nå hela vägen fram i april.

Funderar på vilken kapacitet Rönnby ändå har i sin trupp. Både Alice Tonnemann och Sara Stålberg har landslagsmeriter, men har en bit kvar till toppformen. Stålberg hämmas möjligen av att radarpartnern Widar är placerad i en annan kedja denna säsong och den skada hon ådrog sig förra året.

Hela Rönnbys förstafemma är de som stod bakom segern. Widar håller ihop sin kedja väl och städar bakom Lundqvist Cabrera och Backlund, men fick även göra mål. Lundqvist gjorde tre poäng och var ständigt ett orosmoment för DIF. Scheer har jag redan berömt och även Matilda By samt Alexandra Högberg gjorde bra insatser. I DIF tycker jag att Malin Eriksson gjorde allt hon kunde och även Anso Sundholm krigade på. Resterande kan så mycket bättre.

För att citera matchens sista målskytt Rebecca Norman: ”Vi hade ett jävla bra go”. Rönnby ville mer och spelade taktiskt rätt, dessutom hade man sin förstakedja - därför vann man matchen.

Vill ni diskutera ovanstående, kommentera på Twitter: @gittang och mejla gärna synpunkter och information: gittan.ahonen.gunnarzon@gmail.com